tema: ensam i ett främmande land

Jag finner mig själv i Älvsbyn. Av alla ställen. Älvsbyn är per definition en håla och det är mycket mer vinter här än det är i Luleå. Inte på ett mysigt sätt, utan bara karg kyla och småstadsångest.

Men här är jag. Anledningen är den intensivkurs i bilkörning som jag läser för att hinna ta körkort innan vi beger oss i riktning mot den drottningliga huvudstaden i slutet av december. Inte för att jag någonsin kommer att köra bil i London, men på grund av min låga ambitionsnivå i ämnet känns det som att om jag inte tar det nu så kommer jag aldrig att ta det. Fast i och för sig vet jag inte om jag lyckas ta det ens nu, jag kan typ inte köra bil. Jag är kass.

I går gick larmet i den kontorsbyggnad där jag huserar under studietiden. Jag var tvungen att gå ut i bara sockar och det var hundra minusgrader. Efter en stund fick jag tag på mina skor, men frös fortfarande och gick, vilsen i Älvsbyn, för att söka värme i väntan på att någon skulle komma och stänga larmet. Plötsligt såg jag ett nattöppet hamburgerhak (den blinkande neonskylten ovanför dörren läste endast "Grillen") och rörde mig hastigt mot det. Väl inne stötte jag totalt oväntat på en barndomsvän som spelat ishockey i den närliggande sporthallen och personalen bjöd mig på kaffe. Så trevligt allt blev, tänkte jag. Så fort omständigheter kan förändras.

Mycket riktigt förändrades omständigheterna fort igen, då de snart kastade ut alla gäster och jag fick veta att de skulle stänga. Så var jag åter ensam och frusen i ett främmande samhälle. I desperation sökte jag mig till Shell (öppet till 23:00, vilket är det nattöppnaste i hela Älvsbyn), där jag spenderade en timme med att låtsas välja en film att hyra. När de skulle stänga köpte jag en påse lakritspastiller för tio kronor och gick.

Till slut kom någon och stängde av larmet och jag kunde sova några timmar innan det var dags att ta sig an växelspak och koppling igen. Vilket jag också hatar, eftersom jag har insett att jag är rädd för bilar. Jag är här för att ta ett certifikat i kontrollerande av ett 3-tons metallmonster, men varje gång jag sätter mig bakom ratten känns det som att bilen har kontroll över mig, snarare än jag över den. Jag är bilens bitch. Jag är kass.

För övrigt har jag insett att det är ganska tur att jag har ett par månader kvar till jag äntrar mina twenties. Min körskola ligger nämligen bredvid Systembolaget, och när jag om kvällarna sitter här och studerar känner jag att det verkligen vore lockande med ett glas rött. Eller whiskey. Eller absint. Och tänk om jag åkt fast för att ha kvar för mycket alkohol i blodet under en tidig morgons körlektion. Då vore jag ännu kassare.

Nu ska jag öva trafikskyltar. Godnatt.