Min körlärare heter Gondy. Gondy är ett namn som föder en lång rad av dåliga ordvitsar, speciellt i sådana hjärnor som hellre leker med terminologi än memorerar i vilken ordning man ska bromsa och växla ner inför en korsning ("the name's Gond. James Gond. -y." etcetera). Han är ständigt lugn, men också elakt nedlåtande och har en frisyr som ser ut att någon gång ha varit en hockeyfrilla. Jag kan tänka mig att han gick till frisören 1991 för en förnyelse och de inte riktigt lyckades avlägsna hela hockeyfrillan, utan risk för att han också skulle förloras i processen. Som när de separerar siamesiska tvillingar, ungefär.
Egentligen är min körlärare inte ett nog intressant ämne för att fylla ut ett helt eget inlägg, men jag ville ha en ursäkt att dela med mig av frasen som jag rubricerat denna text med. Jag tänkte först inte använda uttrycket "hockeyfrilla", eftersom det är ett av de fulaste slangord som svenska språket har att erbjuda, men jag känner tyvärr inte den vetenskapliga termen. Och det kändes otydligt att kalla den för en "mullet". Ni vet ju vad jag menar. En sådan där frisyr som bara människor från 80-talet och sydstaterna har.
Apropå ordvitsar, förresten. Jag såg en skåpbil med en logotyp på sidan, som tydligt markerade att fordonet tillhörde ett företag vars namn var något så lustigt som B.R. Ömans. Och så visade det sig vara en elektriker eller något annat tråkigt. What's up with that? Det hade ju typ varit ett pun av Kalle Anka-klass om B.R. Ömans varit ett bageri. Skäms.
Två saker till som ni kanske inte visste (fast förmodligen vet alla och det är bara jag som är efter):
1. Bananer blir bruna direkt om man stoppar dem i kylskåpet.
2. Philadelphiaost med smak av pesto och tomat är nästan lika gott som det låter. Åtminstone tills man ätit tio mackor i rad med det på, då mår man mest illa och vill inte äta pesto igen. I alla fall inte förrän nästa gång tillfälle ges.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar