Så här betedde Nils och jag oss igår på How Does It Feel, där vi båda förälskade oss i en amerikansk flicka på dansgolvet. Hon hette Shannon. Vi (mest jag) dansade och pratade med henne ett tag, tills hennes vänner var på väg att lämna klubben och vi var tvungna att låta henne gå. Egentligen var det nog bäst så, då hon annars hade kunnat skapa en svartsjukans spricka i vår vänskap som slutligen hade resulterat i patetiskt slagsmål eller överlagt mord. Nils lovade efteråt att aldrig mer låta en kvinna komma i vägen för vår relation, men han lade också till att han, om hon mot förmodan skulle återvända till klubben, skulle bjuda henne på en drink. Den rike, chauvinistiske jäveln.
Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att hon pratade med oss uteslutande av den anledningen att hon var övertygad om att vi var ett par. Jag försökte desperat påpeka att så inte var fallet i det allra mest maskulina tonfall jag kunde frambringa, men jag vet inte om hon trodde mig.
Men ändå, som Paul McCartney skulle ha sagt: "the doggone girl is mine!"
5 kommentarer:
Jag får lite ångest. Måste sluta med mousserande vin.
fan så underbart.
hahah hemskt kul!
ooo flight of the conchords. Blev lite sugen att se om det nu.
Likabra så. Amerikanskor bor hu så fruktansvärt långt bort.
Skicka en kommentar