tema: of course it's not love, but I'm not choosy

Ni vet hur man som luleåbo, ensam i stan, tänker: "nu måste jag göra något!". Och "vaknar" sedan en kvart senare, ur sin tristesskoma, på rullbandet i Smedjan, på väg mot våning två, tänker, "vad i hela friden gör jag? det är inte som att den någonsin händer någonting nytt på våning två i Smedjan i luleå! Utom när Monki öppnade då! Fast sen köpte fyra människor jag känner den där långa kavajen. Åsså var det sådär sjukt spännande igen (ironisk tanke)". Jag vet att det rätt ofta brukar hända mig i alla fall. Nu händer det inte längre. Nu väcks man från sina tankar av en inkastare till något curryhak på södra Brick Lane. Och så inser man att man faktiskt har möjligheten att hitta på något kul, oavsett vilken dag och tid det är. Typ igår. Vi hade tråkigt, så vi for till Rough Trade's popquiz. Det var fullsatt, dock, men det var en fin tanke. Så vi tog en öl istället på random pub i närheten. Min var god, men smakade lite som fettet på salami. Det var någon mörk real ale.

Jag är lycklig också, för att det är vår här. Typ. De kallare dagarna går sällan under fem grader celcius, och jag har redan nu köpt ännu en vårjacka. Om jag hade varit kvar i Luleå hade jag nog redan börjat sparka vilt omkring mig och såra mina vänner av ren leda, bara för att vintern blir så fruktansvärt olidlig runt mitten av januari. I februari hade jag nog dött. Nu går jag runt i min nya, fina jacka, eller den där svarta mockagrejen jag köpte i höstas, hann använda ett fåtal gånger, för att sedan titta på den, hängade i garderoben, hela vintern. Men nu, i vackra, skabbiga, östra London. East > West, faktiskt. West London är ett läskigt sagolandskap. Råkade hamna på en efterfest i Turnham Green tidigare. Det var sjukt långt hemifrån Shadwell.

Jag har shoppat en del, trots att jag inte borde. svårt att hålla sig. Två par fina vantar, en jacka som sagt, ett par gröna kängor, två tjocktröjor och en t-shirt. etc

Ska kanske söka något jobb i afton, ändå.