tema: Twilight

Hej, tänkte recensera en film! Har aldrig gjort det förr, men någon gång måst ju vara första. Jag ska försöka att inte spoila något för er som redan har sett den (han är vampyr!), men jag kan inte lova något, så om ni inte har sett Twilight och ämnar att se den, eller av någon annan anledning inte vill veta att killen är vampyr eller typ att han glittrar i solsken och så kan ju sluta läsa nu.

Allt som allt tyckte jag ändå om den. Det är väl egentligen inte en sådan film som man bara får gilla, utan som man måste välja sida inför. Okej, då väljer jag sida. Jag kommer att försvara den om någon säger att den är dålig. Detta, till trots, har jag några synpunkter om den. Först och främst: den största anledningen till att jag hade peppat inför att se den var att jag ville ha goth! Jag vill ha mörker och döda svanar och penny farthings! Jag menar, visst, han gillar Debussy och har en preppy jacka, som förmodligen var det enda med någorlunda designvärde i hela filmen, men hallå; en luftig fritidsvilla med köksö, stora fönster och stilren konst? Är det en lya värd en vampyr? Och skurkarna! De onda vampyrerna! Hör ni hur mycket potential det finns i den beskrivningen? "De Onda Vampyrerna". De hade slitna läderjackor på sig. Ingen cape, inga guldkedjor, inget goth. Jag måste medge att jag tyckte att den svarta vampyren var fin, dock. Tänk om han skulle göra, säg, dubstep? Förstår ni hur coolt det skulle vara; han är liksom 400 år gammal och har typ sett Stravinski och Debussy live, för att sedan flyttar till Croydon, sitta i en källare i femton år, endast gå ut för att dricka blod, med typ, jag vet inte Ableton, och en gothfiol, och göra den tyngsta, mest nekro dubsteppen någonsin. Och så är han svart, också. Sjukt coolt.

Nåväl, åter till filmen: jag älskade familjen. Eller jag, de som märktes utav den. "Fadern", den alternativa "systern" (där har vi i alla fall lite eyeliner, typ) och "brodern" som alltid såg ut att ha ont. Däremot lämnade deras vampyr-moves lite att önska. Det såg lite fånigt ut. Men allt som allt gillade jag filmen, som sagt; på ett väldigt opretentiöst och allmängiltigt sätt gav den mig mersmak. Kanske också för den minimala chansen att uppföljaren kommer vara mer goth. Den kommer åtminstone ha ett relativt fantastiskt soundtrack... vi ses i november, Edward Cullen.