Jag känner en viss irritation inför vissa saker nu, i afton. I går, i min säng, kom jag på exakt hur jag skulle formulera slutet på min novell, men ack, nu är det borta, för jag skrev inte ner det, för jag såg på film och hade viktigare saker för mig. Och nu, idag, har jag knappt gjort något annat än att tappa byxorna; de bara glider rakt över min ickerumpa. Jag köpte dessa jeans i en storlek för smått (26, that is), för jag tänkte att kombinationen utav en hög stretchfaktor och liten storlek skulle ge lite egen kraft till jeansen, att stanna uppe (jag gillar inte bälte; om man behöver bälte har man köpt för stora jeans...), men uppenbarligen måste jag sträcka mig till storlek 25; för detta fungerar bara inte. De är fruktansvärt fina; cheaps, svarta, lite högre, lite stretchigare. Billiga som tusan. Favvojeansen. Bara inte nog slimmade. Fuckin' hell. Nåväl, Stockholm i november. Och kanske tidigare om jag lyckas övertala min chef att gå på konstfest på Berns och även ta med mig. Ändå värt. Fast det är nästa torsdag. Det ser lite tomt ut på kontot. Men det skulle vara värt. Säkert gratis champagne och en massa gallerister och konstnärer och förläggare och andra som slänger sig i dessa kretsar. Värt.
Jag är säker på att ni är fruktolöst nyfikna på mina och Bonkity's LDN-planer, men det har jag tre månader att yra om. Det viktigaste just nu är att ni visar er uppskattning då och då, så att jag håller ihop fram tills nyår. Trots att ni är avundsjuka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar