tema: tidsfrist och nysnö

...visst bortfall av skribenter här, märker jag. Oskars tidsfrist innan pussheadern åker ner, och en ny, het bild på endast och uteslutande mig, och kanske Bonkers och ett inklippt flygande huvud föreställande Johannes (men förmodligen bara på mig) dyker upp är nu fyra dagar, 23 timmar och fem minuter (vid skrivandets stund). Förslag på saker han kan skriva:


Han kan lägga upp bilder på hans alster från folkhögskolan han går på, med kommentarer.

Han kan skriva: "blablablablaläsminflickvänsbloggdenheterwhateverblablabla".

Han kan skriva hur avundsjuk han är på mitt liv.

Han kan skriva om Pet Shop Boys eller fransk film eller Mexico eller The Clash. Men om det blir för långt kommer vi förmodligen inte att läsa det.

Han kan lägga upp en novell. För det vet jag att han kan. Skriva noveller alltså. (Till skillnad från mig, uppenbarligen.)

Han kan skriva om hur avundsjuk han är på att jag har sett My Bloody Valentine, Arcade Fire, Beirut och Grizzly Bear live. (Han har sett Animal Collective, men det brukar jag försöka att inte tänka på.)

Han kan reta upp en subkultur.

Han kan försöka beställa endast en plusmeny på Max i Skellefteå, filma det, lägga upp det på youtube, och sedan bädda in det här.

etc.


Det har inte snöat ännu. Inte här. Det har snöat i grannbyn, har jag hört, men inte här. Är fruktansvärt glad för det. Visst, jag uppskattar snö. Briefly. 12-31 december uppskattar jag snö. Typ. Beror på lite vad de tvingar mig att göra i den. Titta på den kan jag göra i flera månader. Gå genom den kanske jag klarar av i tio minuter. Om det kan vara det första snöfallet hela vintern kan jag leva med det. Jag minns den där fina hösten då jag lyckades pricka in två otroligt vackra första snöfall i två olika städer inom loppet av en vecka. Först här i Luleå, hemma hos Oskar. Vi sprang ut och gjorde snöänglar och rökte och jag vet inte, gjorde fina saker! Det var fantastiskt fint. Sedan, en vecka senare, i Stockholm, i anslutning till att se Final Fantasy live första gången. Konserten var typ två timmar försenad, så vi var tvugna att springa genom ett nysnöigt söder för att inte missa Saltsjöbanan eller vilken himla bana det nu var vi var tvugna att ta. Sedan, morgonen efter, tog jag planet hem själv, för att jag hade ett viktigt teaterrep, typ, och Arlanda var at it's best. 2006, I would believe. Nu måste jag sluta innan jag blir för nostalgisk. Måste lyssna på Gorky's Zygotic Mynci.