tema: playlist, och existensberättigande utav

http://open.spotify.com/user/tennils/playlist/46xgsFojDv44OKkHKjQsXc

En ny playlist. Den heter "17 Låtar På 27 Minuter eller Sjutton Sätt Att Vara Ledsen Och Inte Göra Något Åt Det" och är sammanställd för den moderna, upptagna indiemänniskan, som inte har tid att ta sig an Explosions In The Sky när de är ledsna, utan behöver något lite mer kompakt och mindre tidskrävande. De flesta typer utav indierelaterad sorgsenhet finns representerade. Från kärlek till självmord (fast ordningen är slumpad, så det får ni fixa själva) på tjugosju minuter. I'm In Love With A Girl av Big Star är nog den lindrigaste formen. "Exegesis" av Why? är nog värst.


Jag tänkte på en massa saker på bussen idag, som jag borde skriva, men jag minns inte riktigt vad det var. Emo, säkert. Det var trots allt på en buss. Det är inte som att jag någonsin lyssnar på glad musik på bussar. Eller någonsin. Typ. Nån Gustav från bandet Gustav (aldrig hört, tror att de hette så.) sa i en intervju i tidningen Onskan, som är nedlagd, att glad musik inte har något existensberättigande. Sanning, förstås. Inte lika mycket, i alla fall. Om jag mot förmodan skulle vara lycklig någon gång lyssnar jag inte på musik, utan ägnar all uppmärksamhet åt den andra personen i sängen. Skojaba.