Umm, jag har en del att skriva, om jag inte hinner glömma bort vad det är. Kanske redan har glömt. Nåväl.
Jag hittade världens finaste grej just. Gå in på tradera och hitta säljaren Annasäljerallt. Du kan söka på i stort sett vad som helst. Jag gick in på kategorin "elektroniska instrument". I den kategorin sålde hon en synt från Urban Outfitters. Hon har 668 annonser utlagda, men vissa är sammanslagna saker. Som ett kryddburksset på tjugoåtta burkar; innehållet får man på köpet. Man kan diska ur dem om man inte gillar kryddor. Hon säljer allt hon äger. Jag vet inte om någon har uppmärksammat detta, men jag vet att jag tycker att det är fantastiskt. Var och en kanske dessa saker inte är värda så mycket, varken i pengar eller känslomässig anknytning, men tillsammans bildar de en människas under ett liv ackumulerade artiklar. Det är ganska hypnotiskt att bläddra igenom annonserna. Jag ska köpa något. Gör det du också. Något ingen har budat på ännu. Hon borde få allt sålt.
Festen igår gick jättebra. Det kom en massa folk. Jag lever. Alla jag känner lever. Jag lever. Jag har aldrig någonsin haft så otroligt roligt. Ni som inte var där missade något. Glöm studenten och Last Nights Party. Det var fantastiskt. För mig i alla fall. Hoppas att alla andra hade förbaskat trevligt också. Jag tror ändå det. Dessutom känns det som att mitt svältfödda bekräftelsebehov fick en sån här låda med mat och sjukvårdsartiklar de släpper från flygplan i utsatta och fattiga områden rakt utanför sin dörr.
Jag vet inte om jag har skrivit det här tidigare, men två svenska hittar på radio gör mig förvirrad. Tidigare har jag tyckt att gruppen [ingenting] inte direkt har något existensberättigande, utöver det briljanta namnet, parat med användningen av det i deras albumtitlar (Ingeting Duger, Mycket Väsen För Ingenting), men deras singel Halleluja! är helt fantastisk. Det är typ så musik ska låta. Miss Li, å andra sidan, har jag sett som en helt okej grej i det svenska musikklimatet, även om en hel skiva med henne lätt blir lite tröttsam... dessutom var den där sorgliga låten om tjejen som "on that cloudy november night, she closed the door and took her life..." var väldigt fin. Men mest för att jag gillar låtar om självmord, för att jag är emo. Men hennes nya! Men hallå! Den heter typ Dancing The Whole Way Home. Redan där borde någon ha sagt "Nej! Bort! Lägg av! Rör mig inte! Lyssna lite på Joy Division!". Den är helt fruktansvärd! 00-talets sämsta låt, för att besvara Jenny Dambergs fråga från förra veckan eller något. Melodin är irriterande och korkad, texten är rent avskyvärd; "It was music! It was people!" (jag blir arg bara av att tänka på den! Jag är en väldigt demokratisk människa, men ibland känner jag att man borde begränsa rösträtten lite.). Snälla, spela aldrig, aldrig denna låt i min närhet, så kanske jag klarar mig igenom denna vinter.
Nu kommer mina föräldrar hem från Berlin. Jag tror mig se flygtaxin. Fint. Hoppas att min städning är tillräcklig. Kanske skriver mer om jag kommer på vad det egentligen var jag ville.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
:)
/anna som säljer allt
:) vad fint! Hoppas det går bra!
Skicka en kommentar