Det blev trots allt Luleåkalaset alla dagar. Samuel, den sötnosen, hade ett helgpass över (han är både artist och scenarbetare. Numera är jag artist. Dock har jag inget backstagepass.).
Igår var helt okej. Jag menar, vi var mest i Sjoeoes lägenhet, men det var trevligt. Väl där blev alla väldigt fulla och väldigt, väldigt emotionella. Jag gillar dessa dagar dock. När alla börjar tala om livet eller lägga sig på en bänk i ösregnet och tala om hur vackert det är. Regnet alltså. Inte livet. Det är sällan livstörsten är så påtaglig som på Luleåkalaset. Kanske på nyår, möjligtvis. Jag och Bonk planerar en kupp till nästa nyår. Mer om det en annan gång. Nyår alltså. Inte livet. Med livet är det färdighaft.
På något sätt hade "igårkväll" kunnat utspela sig när som helst och var som helst. Det var i stort sett bara lägenhetsfest, folksamlingar och klubb. Jag såg bara Elmo, precis som jag gjort ett stort antal gånger förut. Nu var det dock sista. Han lägger ner det bandet.
Min inställning till det hela är ganska intressant (om jag får säga det själv); jag har inga förhoppningar över huvud taget, jag har inte direkt planerat så noga. Jag har en plats och något att dricka. En flaska tyskt, torrt, vitt vin hos Tina. Sedan har jag en konsert att se. Anna Ternheim; hon är gullig. Sedan har jag ett dansgolv att dansa på. Teki Latex i "Kkubbtältet". Jag önskar fortfarande inte ett öltält åt Teki; han förtjänar bättre. Men det får duga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar