Som ni kanske vet lyssnar jag, precis som många andra arbetande ungdomar, på p3 ganska ofta. På jobbet. Mina vänner har vid upprepade tillfällen irriterat sig (på ett snällt, vänskapligt sätt. De är trots allt mina vänner.) på att det enda jag har att tala om när arbetsdagen har nått sitt slut, är just p3. Jag kan knappast minnas allt jag någonsin påpekat och allt jag kommer att påpeka någon gång om p3-relaterade ämnen, men eftersom att jag har spenderat delar utav denna kväll på deras internetradio (lyssnade på veckogamla avsnitt utav "vänner från förr"...) känner jag mig nu manad att dela med mig här också!
Men hallå, Green Day! Jag har redan klagat på er här, och nu tänker jag göra det igen! Jag måste medge att jag gillar Basket Case en del, och så ett par låtar från erat förra album som ett så kallat "guilty pleasure" på högstadiet (hallå, jag lyssnade på Nirvana, Pavement, Sebadoh och Flaming Lips på högstadiet... de är liiiite koolare än er.), men er nya låt är verkligen dålig! Det blir inte en bra låt om man gör en "vocal hook" utav raderna "Do you know your enemy? You gotta know your enemy!", och sedan presentera denna "vocal hook" på ett antal olika sätt under tre minuter och elva sekunder. Först en gång med bara trummor och med "på dass"-reverb (som skatepunkband verkar gilla, av någon anledning), sedan "BBBBRRRROOOAAARR" så drar gitarrerna igång! Samma rad upprepas ett antal gånger, för att sedan följas av en vers, som har samma melodi och rimmar med "Enemy", refräng, kort paus; gitarrsolo, refräng, "oooh! brygga!" Fyra smärtsamt korta takter utav variation! Sedan... allt försvinner... och aha! "Riffet" kommer tillbaka! Och "Do you know your enemy...", än en gång hört genom dassdörren! Nu med gitarr och inte trummor! Resten kan ni nog lista ut.
En gång för ganska länge sedan (ett år, exakt) hörde jag världens bästa skämt på Pang Prego (fantastiskt program); det var så bra att jag var tvungen att smsa det till Oskar, som då, som nu, var på bilresa i Italien, bara för att liva upp en lång bilresa, förmodligen ackompanjerad utav den fantastiska låten You Have Gone Wrong av den brasilianska postpunkgruppen Harry (ja, de hette så) (här skulle man kunna konfrontera mig och anklaga mig för hyckleri; den är faktiskt fruktansvärt repetetiv, men inte på tråkigt Green Day-sätt! Över ett discokomp och baspuls repterar en förmodad brasilianare frasen "you have gone wrong" cirka hundra gånger, genom olika effekter, då och då avbruten utav charmigt åttiotalsplink och sönderklippta, politiska tal! Fantastisk") som jag tvingade Oskar att inkludera på familjens "sommarband", till familjen Sjöbergs stora förtret. Ungefär en lika bra idé som när Oskar tvingade sin far att lyssna på Neu! på Autobahn; kunde ha slutat i en olycka i ungefär samma sekund som tempoökningen i Negativland infaller. Nåväl, långt sidospår; världens roligaste skämt! Här kommer det!
-Jag hade sex med Godeau häromkvällen...
-jasså, var det bra?
-Nää, han kom aldrig...
Haha! Fantastiskt roligt!
"Har Nils några fler p3-relaterad anekdoter?", undrar ni då. Jo! En kortis! Vänner Från Förr drev med mediamänniskors inkonsekventa hang-up på att uttala vissa utvalda städer och platsers namn med samma uttal som invånarna där använder sig utav. Vanligaste exemplet är väl Madrid, som de flesta numera verkar uttala med ett spansk rullning på "r"-et och betoning på de två "d"-na, istället för det svenska sättet, med vokalbetoning i slutet. Det engelska språket behandlas lite annorlunda dock. Den gemene svensken verkar allt som oftast uttala brittiska orter på göteborgska (utom Manchester, som förstås ska uttala med amerikansk brytning. Det vet alla); inte ens mediamänniskor säger London annorlunda! Egennamn, å andra sidan... då lägger man till sin värsta högskoleengelska; i synnerhet då det är en vältalig person man talar om (Stephen Fry, Harold Pinter etc.), jag vet att jag gör det, och jag vet att Henrik Boström är värst. Men han är också journalist. Det är som att man genom att uttala deras namn som man utgår ifrån att de presenterar sig får en liten inblick i deras förmodat underbara liv. Det jag ville komma till med detta var att de tänkte på p3 att man skulle börja göra det med människor också! Om man säger Håkan Hellström säger man det på göteborgska, om man talar om Millencollin [sic], säger man det med gnälligt Örebromål, och i samma veva imiterade de Matti Alkberg! Det var roligt!
2 kommentarer:
Haha, jag fruktar den dag då jag äntligen kommer att få en anställning inom radio, göra ett prettoprogram om engelsk kultur, lyssna på det i efterhand och slås till marken av skam när jag hör min egen pseudo-oxford-[pseudo(r)oxfoohd]-framtoning.
Men jag kan inte hjälpa det, Nils; du vet ju att jag är trogen BBC2 så som du är p3.
Burn. Borde fixa lite BBC-podcasts eller något, så att jag inte börjar prata radioskånska. Du får visa mig hur man gör! UNdrar om jag stammar för mycket för att prata i radio. Titta bara på p&l-filmen och hör...
Skicka en kommentar