tema: klubb vs. hemmafest

Pulp är verkligen fruktansvärt bra.

Are you trying to put me on?
I turned around and it was gone.
Did I leave it in your car?
On a table in a bar?
Or in your bed between the sheets?
The places where we used to meet.
Wherever love has gone I need to know.


Jag hädade lite på midsommar, och gick ut på klubb, istället för att vistas i en stuga och dricka nubbe. På ett sätt saknade jag nubbehäng, men så får jag ju också ångest av stugor och landet och sånt. Jag tror att jag måste vara ett tag någonstans där spontanväxta träd och saker som smakar dill är som närmast avlägset. Jag vet inte om klubben var något vidare, i sig, men jag vet då att jag hade trevligt. Things are looking up, tror jag. Men jag vet inte, det känns som att jag när som helst kommer att börja såra människor; det har var på gränsen till det i flera månader. Någon dag smäller det, och plötsligt är jag ett as i fler än mina egna ögon.

Ikväll var jag på hemmafest. De är precis lika, om än apatiskt, underhållande som jag minns dem. Man dansar till Håkan och dricker folköl (I did, anyway) och sitter med grabbarna på verandan och dansar lite och sitter, sen börjar folk försvinna, tills man är bland de sista tio, och då börjar värden + 1(ungefär) långsamt plocka undan tomflaskor, och så är det dags att fara. Det har sin charm. Man får i min smak lite för många tillfällen för att tänka efter, men det är nog mest nyttigt. Jag gillar hemmafester. Speciellt de man inte är inbjuden på, riktigt, bara välkommen. Nog för att jag var inbjuden nu.

Man kanske skulle få sig lite sömn. Reser bort på tisdag, till Borlänge och Peace & Love. Det kommer bli bra. Ett klimax av något slag. Kanske ett klimax på senare tids mer tveksamma aktiviteter. Förhoppningsvis kommer jag hem som en ny, vettigare människa. Eller så blir jag kvar.