tema: medelklassdestruktivitet

Something glorious is about to happen, men plötsligt händer det inte. Allt är som vanligt. Allt är alltid som vanligt. Men kanske inte riktigt. Fem i sex, det är det som klockan är, eller var, när den sist druckna folkölen kom tillbaka upp. Nu är det fredagkvällensam. Och nu när de äntligen kriminaliserat internetdrogen Popmusik kan jag lika gärna börja med hasch eller vad som helst för att få "känna" igen, för förmodligen är det högre böter för att ha Glasvegas på sin dator än att ha torkade, gröna blad i en påse i sin garderob eller för att för all del skada en människa mentalt till den grad att hon stänger sin dörr och tar sitt liv hellre än att möta sin motsats i en rättssal. (Och nej, jag vill inte använda benämningen på brottet bara för att en siffra i besökarstatistiken ska öka på en given dag och veta utifrån sökfrasen att detta besök på denna blogg egentligen var ett misstad och att intentionerna egentligen var något mycket mörkare och hemskare. Men det kanske är värt det. Våldtäkt. Det blir inte så mycket värre än så.). De lyckliga dagarna är borta för evigt. Det är kanske dags att ta reda på när känslorna tog slut och skrivandet inträdde. Det är destruktivitet som driver mig; det brukade inte vara det, men det enda som känns är det som går sönder när jag rör vid det, och det är precis så jag vill dö; vidrörd och förstörd. Lustmord, förmodligen.



Men dessa gator är inte så dåliga ändå, när nån av er går brevid.