Jag är bara så himla trött ikväll. Jag har sett klart Skins, så jag vet inte riktigt vad jag ska syssla med. Jag kan ladda hem de två andra säsongerna, men jag skjuter upp det, för att jag inte kan smälta det jag redan har sett, liksom. Jag tycker att ni ska se det. Underbart, underbart vackert. Jag grät till alla utav de fem sista avsnitten, tror jag.
Jag försöker hänga om konsten i mitt rum. Det går ganska bra, men det är en yta där jag saknar hopp. Där har i säkert sex år hängt en svartvit bild på Bob Dylan då han spelar bas i en studio. Fin bild, men jag är less. Jag har tre bilder som jag verkligen gillar; en är en olja som jag nyss fått mina fingrar om; ganska abstrakt, färgstark sak. Sedan är det en giclée (om ni inte vet vad en giclée är, så är det en glorifierad affisch.) på en flygel; väldigt enkel. Sedan är det min Postal Service-affisch, med omslaget från "The District Sleeps Alone Tonight"-singeln utvidgat (Det är en blåtonad bild på ett stökigt indierum, och ägarinnan till rummet ligger på en kudde på golvet brevid sängen och sover. Otroligt fin, är den.). I brist på annat har jag hängt upp en Paul Smith-påse på väggen ovanför min vinylspelare. Det blev ganska fint, faktiskt.
Oskar brukar rätt ofta snacka skit om indietronica. Då brukar jag bli sur. Han brukar säga att indietronica är något som man lyssnar på i övergångsfaser. Jag brukar lyssna på det väldigt ofta. Mitt liv är kanske en övergångsfas.
Jag skulle vilja påstå att indietronica, tillsammans med emotechno, är den ultimata elektroniska musiken. Det klår jungle och dubstep och chicago house och minimal electrotechhousebreakbeat och allt annat som kanske kommer från Berlin eller en förort till London. Så lämna indiesångare som lånar ut sina röster till släpiga trummaskiner och brus ifred. Lämna även alla indietronicaband och artister som sjunger allt själv ifred. Även om de är smärtsamt tyska, som Barbara Morgenstern. Lämna även harembyxan ifred; den är ju faktiskt gullig. Låt chokladboll heta chokladboll och inget annat, och låt mig sova. (Skarpa läsare noterade styckesindelningen och insåg att detta stycke inte har något med Oskar att göra. Jag har faktiskt ingen aning om vad han tycker om harembyxor.)
Jag är trött. Jag låg nyss en stund och läste i min säng. Det gör jag aldrig. Jag låter det kemiska ljuset från datorn och det ljud som strömmar ur mina hörlurar hålla mig vaken. Man jag låg inte så länge. Läste två fina intervjuer i Ettnollett. Vet inte; jag vill ligga på golvet med hörlurar på och lyssna på musik, men jag är rädd att jag somnar, och jag tror inte att jag skulle må så bra på jobbet om jag hade spenderat natten på ett golv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar