De som känner mig vet att jag gärna säger att låtar är världens bästa låt. Det finns rätt många såna låtar, som är världens bästa låt. Ibland vill jag hävda att Runaway av Kanye West är världens bästa låt, eller A Visit From Drum av Liars. Ibland gör jag något tossigt, som att säga att You Really Got A Hold On Me med Smokey Robinson and the Miracles är världens bästa låt (ett påstående som fick Nils att inte riktigt förstå varför han just inlett en vänskap med mig), eller något ännu tossigare som att hävda att Aaliyahs (förmodat) halvbortglömda "klassiker" Try Again har 2000talets bästa beat (vilket fick Nils att ångra att han just inlett en vänskap med mig). Men vadå, sånt tycker man ju ibland. Och det är väl ok. Men då och då slår det mig att musik är som matte, och att det faktiskt finns ett korrekt svar. Tack, säger Kevin och jag önskar att jag kunde pussa honom på munnen för att gratulera honom för att vara bäst. Trots att han nu för tiden stöter på unga flickor i någon bar vid Hornstull efter att ha spelat Come on Eileen i reggae-komp med Moneybrother.
(ursäkta myllret av fula studiemusiker. och att det inte ens är halva låten.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar