tema: pinis

Hej hö. Jag lyssnar på p3-podcast och de spelar fortfarande Lovechild av Fibes Oh Fibes vilket är kul för att de har spelat den i typ två år, oavbrutet eller något för jag minns att jag var jätteless på den typ redan i september vilket är typ ett skämt. Där tog den bästa meningen jag någonsin skrivit slut. fast pang prego är kul. det här är typ sista avsnittet någonsin vilket gör det extra kul (allt som tar slut är kul, saker som ba fortsätter är trist. lol). Jag är ensam i lägenheten vilket innebär att jag inte kan gå ut för att jag inte har en nyckel och blir utelåst. Vill ni höra det mest pinsamma jag någonsin gjort, nästan? Klart ni vill. Det är fruktansvärt roligt.

Det var typ en lördag eftermiddag. eller fredag. Bodde i lägenheten i Shadwell och var lite förvirrad. Hade just tagit en lång och varm dusch och gick runt i lägenheten i handduk som man gör för att det är trevligt. Jag kände mig lite ensam (överaskande nog; jag var ensam) och väntade på att nån skulle komma hem typ James eller Henrik så att jag skulle ha något att göra. Och då när jag satt där i soffan ensam, i min handduk (det känns hela tiden som att detta ska spåra och bli snuskigt, men ack, så är inte fallet) när jag hörde ett ljud utanför dörren. Jag tänkte: "det är henrik! Han kommer nu! Ska gå och öppna åt honom för att jag inte kan vänta på att han krånglar fram sin nyckel!", så jag gick fram till dörren, öppnade, och såg tomhet. Det stod ingen när. Den naturliga reaktionen på det borde väl vara att rycka på axlarna, stänga dörren, och sätta mig i soffan, nästan helt naken, och fortsätta att deppa. Men icket, jag var så övertygad att min räddning hade kommit att jag gick ut för att spana så att det verkligen var säkert att ingen var där, för gud förbjude att jag skulle missa en besökare. *pang*, säger dörren och går i lås bakom mig. Yes, exakt vad alla väntade sig skulle hända. Så, där stod jag, iklädd en stor, grå handduk och ett linne. Ingen mobil, inget att göra, utanför min ytterdörr i Shadwell. Två våningar ner, på markplan, donade mängder av helgpeppa köttmarknadsanställda (en riktig köttmarknad, inte en metaforisk köttmarknad som Grace eller Allstar eller något annat sunkigt uteställe vars namn doftar som en gammal ogrillad t-bone steak iförd foppatofflor. *white trash-satir*) och lastade in de sista halalslaktade fåren i de sista kyldiskarna och tänder en cigarett för att fira ledighetens ankomst. Någonstans, långt borta, sitter Henrik på ett wificafé som han gillar lite för mycket (jag var där på poesiläsning ett kort tag en gång och mängden tjugoåttaplus konstnärstyper med stickade accessoarer och koftor var nästan skrämmande.), helt omedveten om min smärre kris. Jag satt där, inklämd mot dörren för att inte synas från gatan, i cirka fyrtiofem minuter (gissar jag, hade ingen klocka) innan James dök upp. hans första reaktion var förstås "oh my god". Nu kan jag nog inte brodera ut det något mer tror jag.

Det var kul, va? Jag tycker att det är en helt ok historia. Jag försöker fundera ut om jag har några fler bra, samtida historier. Men typ inte. Igår var jag hos Nima, det var fint, jag kom dit helt utan stöd från våra gemensamma bekanta som var min väg in i det sällskapet från första början, men blev mottagen som en nära och kär vän. Kände mig väldigt uppskattad. Sedan minns jag inte så mycket mer för att jag drack en grogg bestående av större delen gin och några skvättar av vad jag tror var "boost", vilket är en billig variant utav typ Red Bull. Senare gjorde jag en statusuppdatering på facebook som löd "oh my god", me jag minns inte riktigt varför. Jag tog mig hem i alla fall. Tror att jag åt flingor och mjölk nästan helt utan mjölk också. Henrik har jag inte sett till på hela dagen. Jag tror inte han sov i våran tilldelade säng här. etc.

Det är fint för jag har internet nu så jag tänkte att jag skulle typ dela med mig av någonting internetrelaterat. men jag vet inte riktigt vad. Jag kan ju först påpeka att i förrgår i Soho så såg jag inte mindre än FYRA (4!) medverkande i Skins säsong 3-4 (Emily, Katie, Naomi och Effie) och, lyssna här: Tim Minchin! Detta är Tim Minchin:




tack hej. vi hörs sen nån gång.