Här är en dikt som jag har skrivit, rättfärdigad av att den relaterar väldigt väl till Nils senaste painting (där han nästan blir överkörd av en black cab). Dessutom är jag är lite avundsjuk på honom, då min Apple Mac inte besitter någon motsvarighet till Microsoft Pant. Grr.
Kylan finns ännu
men regnet känns behagligt ljummet i kontrast till blåsten
Eller snön
Uppfriskande nästan
Tills det går ut över ens nya skor
Oproportionsenliga vattenansamlingar att studsa över för att i nästa stund finna sig fångad i strålkastarna hos en Vauxhall Astra och inse att man negligerat det regnreflekterade röda ljuset
livet som insats
men skorna var dyra
En till lite deprimerande sak hände hos Nima; där jag träffade en grekisk flicka som jag kom väldigt bra överens med. Hon jobbade med ett arkitekturprojekt på Saint Martin's College i London. Här kommer den deprimerande delen: först när hon hade gått, efter att vi samtalat en stor del av kvällen, insåg jag att situationen var exakt identisk med den i Pulps Common People. Nästan. Och med tanke på att jag kan citera hela texten utantill hade det lätt kunna ge fem minuter av extra konversationstid. Drygt.
She came fron Greece she had a thirst for knowledge/she studied sculpture at Saint Martin's College/That's where I caught her eye
etcetera.
Ändå lyssna på det här: http://open.spotify.com/album/5sScGdiKDLwMPQMO688baH
Det är Martins födelsedag i dag (enligt hans fansite (Martin är bassisten (i The Hoosiers))). Hej då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar