Så, nu finner jag mig ännu en gång på Street Coffee för ännu en internetsession. Bara att nu är klockan "morgon". 08:34 för att vara specifik. Då undrar ni säkert: "vad i hela friden gör arbetslöse Nils uppe vid den tiden? Ska inte han festa hela natten och sova till tre varje dag?". Faktum är att jag är nästan lika förvånad som ni. Det är nämligen så att min självinducerade (antar jag, allt är alltid mitt fel.) insomnia har nått sin logiska slutsats; jag kunde inte sova på en hel natt. Alls. Nice 'un. Någon gång efter sex (hade sett skins, vridit mig utan musik, vridit mig med musik, rökt i sängen, räknat får, tänkt att alla tankar som jag börjar tänka på bara fladdrar förbi, gäspat jättestort en massa gånger, bytt täcke (har två för att det är värt och för att det ofrånkomligen finns en däckad människa som ändå tar mitt täcke i min säng varje gång vi har efterfest, vilket är väldigt ofta...), vänt på kuddarna, tänkt på matematik, tänkt på mitt liv, tänkt på andras liv, lyssnat på Stars Of The Lid (blev bara arg för att de är så jäkla tråkiga), rökt på balkongen och allt annat som brukar fungera...) gick jag upp av ren leda och diskade allt och plockade undan ölburkar från vardagsrumsbordet. Sen gick jag hit. punkt. jäkla krångligt stycke det där.
Novell. Jag känner mig lite levande, som man gör innan nio på morgonen. Fast egentligen borde jag känna mig död. The ship has gone down, och jag sitter mest och väntar på att alla överlevande ska simma upp till ytan. Jag funderade på att fortsätta på metaforen, men det kändes lite fånigt.
Nu har jag planerat helgen. Haha. Förra helgens dimmor har just släppt, och den nya helgen börjar ju faktiskt imorgon. Indieklubb imorgon. Yay. Lördag finns älsklings-HDIF i Brixton och postpunkklubb vid namn Loveless i Dalston. Fåse. Är ändå pepp på Loveless om jag får någon med mig. Nog om klubbar i London, det är inte som att ni intresserar er för det egentligtvis.
Ni ska få en paint-ing också, men den postar jag separat. Nu äre nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar