Hej, jag ska skriva fyra saker. Var sak har sin egen rubrik för att göra inlägget så lättgenomskådligt som möjligt. Så man kan skrolla och inte tappa bort sig : ) : )
Sak 1
Jag kan inte lyssna på the xx intro längre, eftersom den numera är "vinjett" till en reklam för en dansk polisserie i dokumentärstuk på tv3. Och nej, det har ingenting med kommersialism att göra, det är bara det att varje gång jag nu lyssnar på introt får jag upp gräslig danska i huvudet: "a föfen men!!", "kaeärlighöet" etc. Det värsta är att det nästan passar ganska bra ihop.
Sak 2
Jag läser 2666 av Roberto Bolaño, och det är skrämmande hur oerhört bra den boken passar till Do Make Say Thinks senaste album The Other Truths. Det är faktiskt obehagligt. Än mer obehagligt är att jag inte kan läsa boken utan musiken eller vice versa: boken och musiken, som till en början var vitt skilda ting, har blivit ett, och klarar sig inte utan varandra. Eller, det gäller mest med skivan, som är en bagatell utan boken... För att göra någon sorts halvdan icke-tes av det hela tänker jag påstå att alla böcker har någon skiva som stämmer överens med den helhetsvision författaren hade när han skrev boken.... .. . .. ...
Annat exempel: The White Boy Shuffle av Paul Beatty, som vore skräplitteratur utan Why?s Oaklandazulasylum.
Sak 3
Jag och E. var och smakade på den oerhörda dekadens och patetiska storstadssyndromsorgie som Nils och Henrik pysslar med i sin pinsamma självförverklingsåtgärd de väljer att kalla London. Skoja. Vi var i London och det var sjukt nice! Det där med dekadens stämmer, dock. Och att det är en självförverklingsåtgärd, i viss mån (inte mer än vad det är ett otroligt tillfälle att forma sig ett eget liv, en egen vardag och en egen egen). Men det var aldrig pinsamt. On the contrary: det var bäst, harmoniskt, vackert, trevligt, roligt, bäst och jag avundas dem. Blä. Jag skrev bara alla de där onda sakerna i början så att de ska få en klump i magen när de läser det här på sitt islamistiska internetcafé. Dock vet jag inte vare sig jag är kapabel att bo där eller ej. Jag tror att Prag är mer min grej, i längden. Däremot i korta perioder (jag definierar kortare perioder mer som någon månad än några dagar)...
Sak 4
Jag har påbörjat min roman. Jag tror att Nils kommer älska den. Jag ska skriva på den i en mindre evighet (jag definierar en mindre evighet som åtminstone ett år). Romanen ska behandla åtminstone två dussin förhållanden och relationer personer emellan (mestadels ungdomar/unga vuxna), och narrativet ska pendla mellan att vara objektiv och subjektiv när det redogör för alla förhållanden. Texten ska ändra sitt fokus, löpa mellan de olika förhållanden, navelskåda och likgiltigt bara "berätta". Den ska bli ett epos av teenage romance.
Tack för mig, orkar inte ens läsa igenom inlägget.
För övrigt var jag inte full när jag skrev förra inlägget, jag var bara artistisk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar