tema: 400 slag (mot hjärtat)

det här är visst mitt fyrahundrade (sic) inlägg. Det firar vi med en pretentiös referens i rubriken, eller "temat". Har inte kommit på ett sätt att knyta in rullen om lillkillen eller något annat här. Ska lägga upp del två av självmordsserien trots att jag inte alls känner mig särskilt "in the mood" för sådant. Jag känner mig utvilad. Som om jag har fått en helt normal natts sömn. Det känns konstigt men bra. Sova från ett till elva. Synd att det krävdes en helt sömnlös natt innan det för att det ens skulle gå.

Jag var på Borough Market idag. Jag hade inga pengar på mitt kort. Jag råkade använda upp alla mina kontanter på öl, ost och en macka med ett ton smält ost på. Sedan insåg jag att för att få tag på nya pengar var jag tvungen att använda internet. Och för att använda internet var jag tvungen att köpa något på ett wificafé. För pengar. Som tur är är vi solidariska här i östra London (med vissa undantag. oftast fjortonåriga grabbar. mer om det inom kort.) så jag fick använda internet helt villkorslöst här på vintage emporium för att fixa pengar. Hade nog fått sitta kvar utan att köpa något, men jag ville ju faktiskt ha kaffe. Och nu vill jag ha en till kaffe.

Ett annat problem med att sitta ensam på wificaféer är att man inte riktigt kan lämna datorn. Kan bli vissa problem. Typ om man blir kissnödig. Igår satt jag och höll mig i fyrtiofem minuter tills fanny kom.

Jo, grabbar på fjorton år. gick förbi ett gäng tidigare idag när jag promenerade genom en park (Swedenborg Gardens, mitt emot bilaffären som har en bild på Björn Borg i skyltföntret utan uppenbar anledning) tidigare idag mötte jag en stor grupp av dessa. När jag gick förbi lät det bara illa. Typ "wuuuuooh wuuuoohp!", och när jag hade gått femton meter skrek en av dem efter mig: "Wuuuoop! Pull down you pants, prick!". Jag vet inte vad han menade, för såvitt jag vet betyder "pants" på brittisk engelska underkläder, eller kalsonger, om man så vill. "Trousers" är byxor. Så han sa alltså "Wuuuoop! Dra ner dina kalsonger, penis!". Jag gick snabbt därifrån.

Jag funderade på att köpa ett par fantastiska kängor tidigare i veckan. De har hemsökt mina drömmar sedan jag först såg dem för flera veckor sedan. De finns på min favoritbutik, vintagebutiken Bang Bang i Soho. Fantastiska grejer, fruktansvärt intressanta plagg för en relativt liten summa; det är väl typ samma priser som typ Beyond Retro och Rokit, där de säljer uteslutande urtvättade tishor med texten "California Fishing Association" på för tjugo pund, bara att de har asfina saker. Nåväl, åter till kängorna. De var asfina. Tack och lov var de för små. De var Jil Sander, vilket jag aldrig någonsin skulle kunna köpa nytt, för att det är så dyrt, men dessa var vintage så de kostade bara 200 pund. Detta är dock inte heller något jag egentligen har råd med, men det är något jag kan köpa. Vilket jag förmodligen hade gjort, hade de passat. Om jag känner mig själv. Ack nåväl, jag har ju tid till hösten att hitta de perfekta kängorna, anyway. Eller ja, de var ju perfekta, men ett till par perfekta kängor. Det lät fruktansvärt svårt, när jag formulerade det så.

Nu ska jag inte shoppa. Har köpt en ny judehatt; tappade den förra på en italiensk restaurang där de säljer pizza per yard. Tror jag. Vi var så fruktansvärt högljudda (ni vet säkert alla vad italienskt vin gör med en) att jag inte vågade mig tillbaka, plus att det är en bit att gå. Jag vill dock köpa en väska här. De är så himla fina...

Som nån av er kanske vet kommer jag till Luleå om ett tag. Vet inte om jag säger exakt när, blir lite kul med en överraskning. Eller något. Fåse, ännu finns det tid. Vet inte hur länge jag stannar. Nån vecka. typs.

Jag trodde tidigare, fram tills igår, att jag hade slarvat bort en påse med sju cd-skivor som jag köpte begagnat i soho innan en redig, redig, redig barrunda som som vanligt slutade i tårar, bråk och ångest. Så går det om man tror sig kunna hantera tequila. Ska sluta med sådant innan jag tappar (fler) vänner. Fast jag vet inte, det kanske löser sig.