Förra sommren var jag i Ödeshög i tre veckor; en vecka var jag på besök hos familjen och två veckor var jag hus-, katt- och växtvakt. Bortsett från den första veckan och katterna så var jag ensam i det stora huset dag och natt och levde helt underbart och bekymmerslöst. Inga vänner som kom på besök, inga fester att hålla i, ingen att åka till. Det var runt den tiden som jag och Nils började bli aktiva på msn, ja och det är ju ingenting som vi har för vana att vara, nej.
Men det var härligt. Jag saknar det. Att vara oförmögen att träffa människor som jag aldrig träffar. Under den perioden var det som Amanda!!!!! och Sofia!!!! ville lägga till mig på msn. Jag bah: "whatev" och så bytte vi mailadresser. Men det är en egen historia i sig.
Under tre dagar gjorde jag också tre smärre "mästerverk", eller två snarare och en duglig låt. Nils! fick lyssna och han sa något i stil med "obehagligt".
Och det är typ vad mina minneshistorier är. Inte "minns ni när vi..." utan "jag kommer ihåg när han skrev...". Inte helt och hållet osökt så vill jag citera min favoritsång i Mighty Boosh som kommer från mitt favoritavsnitt. Isolation ur avsnittet The Nightmare of Milky Joe
All the things I'll never see
All the things I'll never be
All there is that's left for me
Is here in this eternity
Of isolation
The cavalcade, the jamboree
Of life I thought was meant for me
I never dreamed that it would be
Replaced by this eternity
Of isolation.
All the things I'll never see
All the things I'll never be
All my hopes are memory
All there is that's left for me
Is isolation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar