tema: observationer

Henrik är ju så bra på att klassa sina blogginlägg som observationer. Jag är inte så bra på det. Jag tror att det är såhär vanliga människor tänker, och tror att det är tankar jag skriver. Men det är ju tyyp observationer, egentligen. Jag har dock observerat några saker nu.

1. Jag hatar rockklubbar och rockbarer. gud, jag hatar dessa. Jag vill inte förolämpa någon, jag menar, någonstans i mitt sinne kan jag förstå ungefär vad som tilltalar. Öl och rock. Det är rätt grundläggande. Till och med jag kan komma på mig själv att slå på rock när jag dricker öl. Men att samla människor vars huvudintressen sträcker sig till just öl och rock på ett ställe, där man (tack gud) inte riktigt kan prata med någon, slänger in ganska mycket mörkt trä, nån gammal jukebox som inte fungerar, fula skyltar med "roliga" budskap (exempel, vid en klocka bakom bardisken: You won't be able to steal this clock, 'cause the staff will be watching it at all times"), rött i form av målarfärg och latex, skägg, tatueringar, white trash-tjejer (de finns överallt! Vidare om detta i en kommande observation.), några skivor med "bra musik" (nivet typ Sex Pistols och The Doors, de ä ju braa...), några skivor med "dålig musik" (höhöö det e faan kul med POWERMETAL) och fuckin' äckelpäckel "tjära och sperma" Jack Daniel's *kräks*. Vi var på två ställen igår med lite utav denna inriktning. Hela tiden blev jag trakasserad med påståenden om att jag var en mes och "inte alls särskilt party", men det är väl klart! Jag var livrädd! Släpp in mig i en övergivet lagerlokal med 150 homosexuella män på ketamin som gillar att slicka andra människor på fingrarna, ge mig en tom jävla park i Jack The Ripper's gamla områden att gå igenom mitt i natta, ge mig fjortonåringar som röker crack och skriker "white gay boy!" efter mig och har en stor hund, råna mig, våldta mig, slå mig, men dra för guds skull inte med mig till en jäkla rockbar. Jag försökte beställa en rom & kola, fick en whisky cola. Blä.

2. Jag såg just en räv från vår balkong. Den var inne på gården under. Det är en fantastiskt stökig gård. Det var kul hur människor på gatan utanför var helt omedvetna om den, för att det var ett högt staket emellan. Den gick i stort sett brevid dem. Den strök runt lite. Jag trodde att den, i sann "Crack Fox"-anda, skulle ta sig an den halvdruckna flaskan billig gin som har legat där i en månad. Det gjorde den inte. Den klättrade upp, via en buske, till kanten av staketet, och spanade ut över det som en liten surikat. Typ såhär. Sedan sprang den raskt över vägen, in i trapphuset i grannhuset. Jag har ingenting att lära av detta, men det var rätt schysst.

3. "White Trash"-tjejer finns överallt. Typo i Soho. Eller de bor inte där. Förmodligen kommer de norrifrån (yes, Nils tredje expedition in i hycklerins förlovade land), har ganska slarvigt blekt eller svartfärgat hår, ringar i läppar och ögonbryn, skinnjacka (ni känner igen er? gå.) med mera. De frågar ofta huruvida man är homosexuell eller inte. Vet inte exakt varför. Vet inte exakt vad de vill. Det kan vara oskyldig nyfikenhet. Man kan ju inte vara hård mot de stackars norrlänningarna. De vet ju helt enkelt inte lika bra som oss Londonbor. Även om det nu skulle gå att faktiskt diskutera med dessa konstiga människor; även om de till och med (gud förbjuder) akulle veta mer om ett givet ämne, säg indiepop från åttiotalet, så är det viktiga inte att uppskatta detta och diskutera detta intressanta ämnet med någon kunnig, utan bara hålla masken och lyssna på hur kul det låter när människan pratar om något de brinner för på deras roliga dialekt. Nu glömde jag nästan vad denna punk handlade om. Men nåväl, de är jobbiga, "white trash"-flickorna.