tema: jag klarar mig alltid

...och det blev dag på nytt. Eller ja. För ett ganska bra tag sedan. Klockan är redan tio över fyra. Tio över fem för er bosatta i Sverige. Denna tidsskillnad gör en del. När jag vaknar varje dag vandrar jag runt i lägenheten i ett bra tag innan jag gör någonting. Oftast innefattar detta "någonting" bara att jag startar min dator för att "göra någonting vettigt", och slutar upp på facebook eller här eller på pitchfork eller allihopa, vilket är vettigt på ett sätt, det är ju någonting i alla fall. Jag menar, det kommer inte direkt ha någon inverkan på min framtid, men det är åtminstone en aktivitet. Jag har inget jobb. Men det vet ni. Är inte så duktig på att söka. Men det vet ni. Jag är inte så duktig på någonting alls. Men det vet ni.

På ett sätt är världen en lite mörkare plats just nu. Saker är lite allvarligare. Monetär ångest har bubblat upp till ytan, från flera håll. Annan, mycket mer djupgående sorg når upp till ytan någon annanstans. Och mitten står jag. Med världen virvlande runt mig, mjölkig blick och ett glädjelöst leende på läpparna. Men jag är lycklig så fort jag tillåter mig att vara det. Om någon skulle fråga.


In trying times I go down without a fight.

Jag är väl kanske inte någon att förlita sig på. Jag är inte ett bra stöd. För att jag vet så lite. Det enda jag vet om världen är att allt löser sig på ett eller annat sätt. Jag väntar, iaktar, antar, förlitar mig, och förblir tyst. Jag bryr mig så himla mycket, om så väldigt mycket. Men det drar inte ner mig; snarare motsatsen. Om jag inte skulle bry mig skulle jag förmodligen dö. Det är bara att jag förblir tyst.

Jag har svårt att övertyga mig själv om att jag är betydelsefull; att jag alls lämnar intryck, be it positivt eller negativt. De jag vet tänker på mig kan jag räkna på mina händer. Det är det jag tror i alla fall. Ingen behöver oroa sig för mig. Jag klarar mig alltid fantastiskt bra. Jag kommer ut ur alla problem oskadd, all min sorg är tillfällig. Bry er om andra människor, men tänk på mig ändå. Puss från London.

Och mor, om du skulle läsa denna blogg, oroa dig inte. Jag mår bra.