tema: jag är olycklig

Och lite, lite hungrig. Jag kom till dessa insikter när jag låg i sängen och vred och vände på både mig och min livssituation. Och ännu en gång så är det en sådan natt där jag sitter klockan fyra framför datorn och lyssna på Explosions in the Sky men ändå vill vara på toaletten och kräkas. Det är nog förmodligen därför som jag lyssnar på Explosions in the Sky framför datorn, jag får ut lite mer ur det hela då. Vad får man ut när man kräks, mer än tuggad, halvproccesserad mat och galla, liksom? Att stoppa ner fingrarna i halsen förmedlar ingen direkt känsla, tycker jag inte. Speciellt inte om man är hungrig. Det tär på magen.

Däremot att sitta och lyssna på post-rock/instrumental rock och gråta en skvätt och känna sig värdelös är en syssla som jag känner att jag kommer någonstans med att göra. Det är lite sådär som att sitta och hålla någon i handen utan att säga någonting, man får en liten dos av vad man behöver men behöver inte berätta det. Om man inte bloggar, då...

Förutom det att jag under den här natten förstod att jag "faktiskt" är olycklig och hungrig så har inte så värst mycket förändrats sedan jag "senast" skrev. Min telefon är endast en väckarklocka nu. Nils och jag pratade lite om musik igår, så jag passade på att tipsa honom om Elissa P och han gillade hennes musik... men jag orkar inte länka henne för er andra, Nils får göra det så att han kan ta creds för att ni lyssnar på henne i era senare liv.

Annars är det mesta likt. Jag ångrar fortfarande då och då att jag har lärt känna mina kompisar. Om det gick att okänna någon så hade jag nog gjort det för länge sedan med dem flesta som jag känner. Det skulle vara ett tidsfördriv att skriva vilka, och typ vad jag "känner" för dem... men jag fiskar inte för specialbehandling så jag tänker inte göra det i vilket fall som helst. Jag vill fortfarande inte flytta till Ödeshög och jag ångrar att jag inte tog chansen att hoppa av skolan och flytta till Göteborg innan alla fick reda på att det var dit som jag hade planerat att flytta.

Jag är bara så less på livet. Vi får se om jag klarar mig.

Hej då bloggen!