Har varit ut på ett litet äventyr i Soho. Har frågat runt på olika butiker om de behövde personal, för jag behöver pengar, och jag älskar att jobba i butik, som helst säljer kläder eller konst, och jag älskar pengar. Yes. Anyhoot så frågade jag runt. Och de flesta sa nej. Det är helt enkelt inte lätt att vara en liten tjugoårig pojke i stora London under årets affärsmässigt lugnaste tid. Jag skulle kunna börja söka bar- och resturangjobb snart. Men inte ännu. De enda som svarade relativt positivt var en jättejättefin butik som hette You Must Create, som ja, sålde till största delen You Must Create-kläder. YMC ni vet. Trevlig personal och allt. Jättefina sjalar, typs. Fick lite separationsångest för den där sjalen som jag älskade så sjukt mycket som var fruktansvärt dyr som jag hade förra våren. Den jag kallade för "min flickvän". Jag tappade den på ett tåg. Kommer alltid hata mig själv för det. Sedan tänkte jag köpa en ny, för den kom på halva priset, men någon annan människa hann före :(. Hursomhelst blev jag fruktansvärt sugen på en röd sjal där. Om jag får ett jobb ska jag köpa den.
[skrivet några timmar senare: Insåg just att hela andra halvan av stycket låter som en lång och kass metafor. Det är det inte. det handlar faktiskt om en sjal, och inget annat. Ville bara tillägga det. Och så gillar jag kantiga parenteser och kursiv text.]
I torsdags var jag på intervju för American Apparel, de skulle höra av sig denna vecka. Får se om det blir något. Jag är mitt vanliga apatiskt positiva själv (snart kommer det en räkmacka jag kan hoppa på). Det hade varit kul att jobba för dem. Men jag har kommit på en miljon grejer jag skulle kunna ha sagt i intervjun, och jag kommer inte ihåg vad jag faktiskt sa, eftersom att jag var så nervös. Som sagt, time will tell.
Det som är det värsta med livet är att det inte hänger efter en som en helhet, utan de fina sakerna byter av varandra, och man hinner inte sluta sakna något innan någonting annat försvinner, och saknaden byggs upp mer och mer, tills saker slutar dyka upp, och bara den finns kvar. etc.
påtal om ingenting har jag en ny idol, typ, Simon Amstell som var host på quizshowen Never Mind The Buzzcocks tidigare. Han är så liten och söt, men ändå så extremt ond. Jag ska visa ett klipp när han kommenterar Courtney Love. Man svimmar typ. Det finns en miljon lika roliga klipp med honom på youtube, så ba söka. Dessutom är Noel Fielding med! Ouf!
Ska jag fortsätta skriva, kanske? Flatmate James lagar mat åt mig nu. En vegetarisk pasta. Men jag tror att han har tagit lite andra, mer specifika, grönsaker (fattar ni? "the green stuff"! Man kan säga att han gillar sin bror "Jojje", eller inte säger nej till en portion "korv och mos"...) innan, så det kan ta en stund. Han sa "innan åtta" (fast på engelska, duhh), så jag håller tummarna. Jag har ingen aning om var Bonk är, han är ute på äventyr, tror jag.
Om ni får tråkigt, läs twitter! Jag har en! Den största skillnaden är väl att det varje gång är exakt 140 tecken nästan och att jag skriver i stort sett bara på engelska. Ibland, om jag skriver snusk, kanske jag skriver på svenska. Jag har också lovat videoblogg här! Det är bara så jävla mörkt i våra rum. Men det dyker upp lol. Jag tänker även fortsätta med att lägga upp musikvideos som är vackra. Jag bryr mig inte riktigt om ni gillar det eller inte, för jag älskar det. Specialintresse! Här är en gammal favorit!
2 kommentarer:
Jag tror att ett av mina inlägg innehar titeln utav sämsta rubriken (pun intended). Orkar inte leta upp den nu, men den är bara bokstäver i rad. (Skrev rubriken efter att jag hade postat inlägget. och inlägget (som vanligt) handlade inte om någonting.) Har inte läst ditt inlägg än, mer än rubriken, men jag tror att rubriken har med inlägget att göra och ångrar inte vad jag skrev. (Är lite dragen.) Ska dricka lite mer öl, tjao! (Nu kom jag att tänka på gången när vi skrev kram till varandra på msn, det var fint. Det kändes som om vi var kompisar.)
Hahah, kanske. men min rubrik var så uppenbart dålig. Kom verkligen inte på något att kalla inlägget, och jag har normalt sett inte alls särskilt höga krav. Bra Johannes, drick öl för vår vänskap!
Skicka en kommentar