tema: kall, regning och avlägsen

Som sagt så regnar det. Nu är det dessutom mörkt också.

En kväll för kall, regnig, avlägsen musik. Som tidiga Skream eller Burial eller någon annan enkel dubstep. Det är sällan nuförtiden jag är på humör för dubstep, tyvärr. Det blev för mycket förra sommaren, tror jag. Plötsligt lyssnade alla på dubstep. Men det var fint.

The xx är också regniga. Jag talar mycket om dem nu, men det är för att de är viktiga. De kommer till Way Out West, precis som förmodat. Ni kanske har sett det. Och läst den extremt fåniga "slumpvis-utvald-tunnelbanestation"-artistbeskrivningen på Way Out West's hemsida. Låt oss låtsas att "labela" (som i att "kategorisera" eller att sätta en etikett på) är ett riktigt ord och att The xx "är som Nakkna-killen i korsningen som redan för flera år sedan såg ut som en djävulsdyrkande synthare med islamistiska attribut 1983. Idag ser vi ut så lite till mans & kvinns: sjalar virade runt våra själar, svart svart svart, fladdrigt & tight, kåpor, kängor & läder.". Som "visar vägen". Hah. Snälla, sluta förstöra mina favoritband.

Jag skulle kunna se The xx här. Men sedan säljer deras konserter slut så fruktansvärt snabbt. De är omåttligt populära, mer så här än i det svartklädda Stockholm. Jag vet inte exakt hur det ligger till just vid Bethnal Green Station. Men i största allmänhet.

Sen kommer Girls till Way Out West också. Nivet bandet som är som killen i brun mockajacka och rutig skjorta som stod utanför Andra Långgatans Skivhandel och hängde, med shoppingkassarna fyllda med Fleetwood Mac- och ELO-vinyler redan 1998. Nivet, han som visar vägen.