... och jag känner en saknad som jag inte har rätt att känna. Men ändå, på senaste tiden är han den närmaste jag haft. (Det säger mer om mitt sociala liv än vår kontakt med varandra.) Men trots oregelbunden msn-kontakt, avbrutna konversationer, känslolösa svar och påståenden följda utav "jag med" så känns det som om vi på något vis någonstans, åtminstone lite granna, ganska snabbt hamnade på samma nivå. Typ. Jag kommer att sakna Nils, trots att vi aldrig har träffats. Vi kommer att talas vid lika ofta. Tror jag.
Gott nytt år, Nils!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar