oooookej. Förbaskat knäpp dag. Vi fastnade hos Amanda på glöggkväll på grund av fordonsrelaterade komplikationer, vilket innebar att min skönhetssömn bestod av femtio minuter i fosterställning, på en matta. Sedan, klockan halv nio, tog jag och Gunnar bussen från denna avlägsna by som är Sandnäset, till det skimrande kulturpalats som är Lärkan och såg den årliga Julkantaten. Det är nog det vackraste jag någonsin beskådat, i detta sömndruckna och klart förvirrade tilstånd. De pampiga melodierna flöt ihop med mina dagdrömmar, och en sällan skådad julkänsla infann sig.
Sedan kom lärarrocken. Lite lättsammare. Jag har inte gått där på ett och ett halvt år, men jag får ändå rysningar av välbehag så fort någon nämner en lärare därifrån. Jag blev till och med lite tårögd när min gamla körlärare sjöng "Fix You". Asfint.
(en stund senare)
Jag vet inte vad som just hände, men plötsligt blev allt mycket jobbigare. Jag har ont i magen. Jag trodde att mat skulle fixa det. Vi har ingen lägenhet i London längre. Alla verkar lite dämpade i afton. Egentligen skulle jag kanske bara ta en dusch och gå och lägga mig, innan det blir värre. Jag slår på Belle & Sebastian. Det brukar hjälpa. De och The Lucksmiths. Och vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar