tema: de senaste dagarna + lite till

Ligger i min säng och lyssnar på Cavemen Speak (fin musik, den dåliga engelskan är verkligen en charm i sig) och surfar MSN och talar till Nils och känner mig väldigt tråkig. Fast Nils kanske bara är trött. Fast jag tror mer på att jag är tråkig. Jag är väldigt tråkig på internet.

ARGH! Jag tryckte på skift-tangenten i takt till musiken. Till slut kom ett öronbedövande pip (som var väldigt onödigt) som en förklaring att datorn ville veta ifall jag menade att sätta igång funktionen Tröga Tangenter. Så jag ångrar mig nu.

De senaste dagarna har jag upplevt:

-en jättefin stund
-återupptäckande utav musik
-saknad
-sömnlöshet

I lördags hade min "roomie" ett gästabud här för att alla fester hade blivit inställda, och jag kände mig lite novemberhösdeprimerad så jag bestämde mig för att bege mig ut på en promenad. När jag stod i hallen och klädde på mig kom Amanda ut från köket och började krama mig. Till slut borrade hon in ansiktet i mig och sa "jag tycker om dig så himla mycket" och jag bah *glad*. Jag tror att jag föll för henne då och i framtiden kommer jag nog skriva en låt om det. I övrigt klädde jag ut mig till Adrian (min "roomie") och Adrian klädde ut sig till mig.

Jag vill skapa ett popband med instrument och monoton sång och grejer. Och rap, också. Bandet skulle heta I Are Miss You och vi skulle sjunga/rappa/spela om barndom, halvtomma sängar och funderingar omkring insekters medvetna jag. Helt förståeligt så skulle vi slå igenom. Både på svenska och engelska och både med rim och utan rim. Fast jag och Linda har kommit överens om att jag ska ha ett metallband som heter Pullkage.

På tal om musik så har jag sedan i lördags återupptäckt (bl.a.): Cavemen Speak, OOIOO, Emancipator och Hymie's Basement. Fast jag vet inte om Hymie's Basement riktigt räknas som återupptäckande, med tanke på att jag för någon månad sedan fann den på 12" vinyl i en skivbutik i Norrköping. Fast jag har bara lyssnat på den skivan fullt ut en gång. Två gånger har jag bara lyssnat på Lightning Bots + Man Hands och You Die. Bäst att samma sida rymmer dem. Nu för tiden lyssnar jag mestadels till Cavemen Speaks album Tell All Residents och Depp Puddle Dynamics Taste of Rain... Why Kneel?. Här om dagen när jag diskade så lyssnade jag däremot till Efterklang-EP:n... jag minns inte vad den heter. Den med Klov Gyn som öppning. Springer, heter den. Gången innan den gången som jag diskade lyssnade jag på Do Make Say Thinks You, You're a History in Rust. Ingen av gångerna kände jag någon specifik känsla, inte ens ett virrvarr. Men jag blev nöjd av att ha diskat!

Och på tal om musik har jag "släppt" ett "album"/"ep" under namnet oklok. Albumet heter november: konfession (framtidsjobb och/eller planering) bland förfallen stad bland lediga dagar. Den ligger på, lite drygt, tjugo minuter och http://rapidshare.com/files/302077567/oklok_november.rar.html. Jag förväntar mig inte att alla ska tycka att det är ett mästerverk, men det är banne mig inte dåligt! Om jag satsar så kanske jag kan slå igenom på riktigt i framtiden.

Lite relaterat till musik kommer saknaden. Jag har lyssnat jättemycket på Cavemen Speak på senare dagar (sedan i lördags, alltså...) och tänkt tillbaka på barndomen. När jag var liten bodde jag ute på landet och hade endast endast en kompis vars granne jag var. Vi bodde i varsitt hus på varsin sida av en bäck som var i en inhägnad kohage. Vi var väl typ 4-5 år när vi träffades första gången. Det var vid en liten forst/ett litet vattenfall som hade en bro över sig en bit uppför bäcken. Vi var fåordiga och rakt på sak när vi träffades. Konversationen gick i stil med det här:
-Hej.
-Hej.
-Ska vi leka?
-Okej!

Och sedan lekte vi på. Det enda som jag minns att vi gjorde var att:

-äta glass
-spela Super Nintendo (jag säger Super Nintendo, för så har det hetat i hela mitt liv)
-titta på pornografiska filmer som vi fann i hans fars "hemliga" gömmor
-packa matsäck och gå ner till forsen och leka att vi var byggarbetare, som efter en stund tog matrast

Det som vi gjorde minst var att titta på porr... vi spelade mestadels Super Nintendo. Favoritspelet var ett Goof Troop-spel som jag inte kan hela titeln på (om inte Goof Troop är hela titeln). Fast vi spelade SEGA ibland också. Sonic 2 och något konstigt Disney-spel med Kalle Anka och Musse Pigg. Fast man var tvungen att skriva in en kod för att få vara Kalle. Det var lite tråkigt att jag aldrig lärde mig den koden. Synd var det också att jag inte riktigt förstod hur härligt det var med en sådan bekymmerslöshet. Ibland vill jag "tillbaka dit", och känner mig som jag är en fjortonåring som hänger på BDB och skriver om hur man vill tillbaka till tiden när man var tillsammans med någon. Fast jag slås alltid av tanken att jag ändå skulle behöva lämna det igen för att åldras.

Det är jobbigt att åldras. Jag fyller 20 i januari och så jag bör egentligen hålla på och söka något jobb att tjäna pengar på. Men jag får en sådan jäkla ångest av att tänka mig i en jobbsituation. Det känns som om jag inte kommer klara av det. Fuck'rs. Jag saknar verkligen då-tiden.

På tisdag är det ett år sedan en väldigt nära kompis till mig tog sitt liv. Det är nog inte så roligt att läsa om, men jag kände att jag behövde säga något om det någonstans och jag är lite trött på att skriva "dikter" till textstil.

För att återgå till den första delen i rubriken (och även det sista som jag listade i början av inlägget: sömnlöshet) så tänkte jag skriva lite om söndagen och måndagen och lite om tisdagen.

Söndagen var lika händelserik för mig som måndagen och tisdagen var för sig. Jag vaknade och satte mig ner vid datorn skrev på novellen. (Det var då som jag publicerade den, va?). På förmiddagen diskade jag sedan och efter det var klart satte jag mig vid datorn och spelade Betapet med Oskar. Han vann. Jag skrev tidigare, när jag fortfarande låg i sängen, på facebook att jag ville spela Alfapet - fast ingen var intresserad mer än Oskar - och min mamma SMS:ade mig och skrev "Vill du ha ett Alfapet i julklapp?". "Gärna!" blev mitt svar... vet inte riktigt varför. Anyhoo. Efter att vi hade spelat klart och jag hade publicerat novellen så skulle Adrian och hans flickvän och en kompis titta på Idlewild. Jag ringde Joakim och frågade om jag kunde komma över. Vilket jag kunde. Så jag gick hem till honom och vi tittade på några avsnitt av Disney-serien Gargoyles. Fast den börjar bli rätt uttjatad nu med sina robotar och The Pack som hela tiden dyker upp med sina ondskefulla planer. Jag sov hemma. Hela dagen tänkte jag på vad Amanda hade menat dagen innan.

Måndagen var tråkig och jag försov mig. Missade en lektion. Gick på resten av lektionerna. Hände ingenting speciellt. Jag och en klasskamrat gick in till biblioteket på skolan och frågade bibliotekarien om man kunde skriva ut i färg med den nya kopiatorn/skrivaren. Hon är så himla oteknisk. Efter skolan gick jag hem och av någon konstig anledning känns det som om jag diskade då med. Adrian kom hem, stack senare för att hålla i målerikurs. Ibland känns det som om Gud har tryckt upp sitt arsel i Adrians ansikte och bajsat ut tur och lycka på honom. Målerikurs, stipendium, skaka hand med kronprinsessan, jobb, radiointervju, folk som skänker möbler/mat/behövligheter/med mera till honom. Och vad fan får jag? En personlighet som alla älskar?! Det kan jag ju verkligen leva på... I alla fall. Han sov hemma hos sin flickvän och jag sov inte alls. Istället fick jag tag på Joakim och återigen så tittade vi på Gargoyles. På morgonkvisten gick vi till Statoil och köpte frukost och sedan gjorde vi sällskap till våra. Ingenting kul hände i skolan. Jag gick hem. Passerade Joakims lägenhet och hämtade upp min väska och mitt kaffe. När jag kom hem spelade Adrian och en kompis till honom TV-spel.

(De enda kompisar som är -mina- kompisar är Joakim och Linda. Resten träffar jag bara när Adrian och jag festar. Fast det gör mig inte impopulär, förstås.)

Fast de stack och skulle åka skateboard. Jag lade mig för att vila och somnade. Runt nio vaknade jag och där var killarna tillbaka och spelade Xbox. Jag åt flingor och drack en kopp kaffe. Fast inte samtidigt. Adrian frågade mig hur jag mådde. Jag kände mig frusen och febrig. Fast inte längre. Så det är därför som jag har varit vaken hela natten och spenderat min tid på den här bloggen sedan klockan 02.03 med att skriva.

Nu är klockan 04:54 och Comviq Surf säger "time out" och skickar mig vidare till "Tanka"-sidan när jag försöker surfa. Får nog ta och lägga in texten på ett USB-minne och lägga in inlägget när jag är i skolan.

Det var lite om vad som har hänt de senaste dagarna och vad jag har haft på hjärtat. Tack till alla som har läst, och tack till Nils för att du gillade min novell!

HEIDOO!