tema: (L) Bradford Cox

Förlåt att jag inte skrev någonting igår. Men seriöst. Idag är en stor dag. Atlas Sounds nya är ute. Ni kan omöjligt förstå hur mycket detta album har växt i mitt sinne sedan jag först började läsa om det och höra utdrag från det. Jag har väntat med att färdigställa min "25 bästa album, 00-tal" bara för chansen att det skulle kvalificera sig; så stort är det. Utöver Atlas Sound, alltså Bradford Cox från Deerhunter, medverkar även Panda Bear från Animal Collective och solokarriär (!) och Laetitia Sadier från Stereolab (!) på varsin låt. Panda Bears låt, Walkabout, har jag redan hört, och det är helt fruktansvärt fantastisk, och Laetitias låt är ett nio minuter långt orgelepos. Seriöst. Jag har numera hört de tre första låtarna på spotify (abrupt avbrytet utav Hasse Aro, dock. Jag tänker inte döda honom, men om någon annan gör det kommer jag inte sörja.), och det här är sannerligen fantastiskt! Öppningsspåret har typ allt. Den har en sådan rytm som jag bara trodde att Panda Bear kunde skriva. Lite lös, snubblande, men ack så vacker. Få artister kan göra känslosamma rytmer, och numera tillhör även Bradford Cox denna kategori. Jag borde äta något, men jag kan verkligen inte slita mig från detta album. Måste, måste köpa det. Jag skriver nog mer i natt. Laters.