Hej, detta kan bli ett lite hetsigt inlägg; jag sitter nämligen pa ett internetcafé i Lissabon; efter att ha flytt mitt solbadande familj pa stranden, som ligger ett par kilometer bort. Jag k¨nner en viss angest inför sandstränder. Jag gör alltid mitt absolut yttersta för att undvika att mina fötter täcks utav sand och spenderar därför all min tid pa en och samma solstol, alt. med en öl pa en närliggande uteservering.
Resten utav Lissabon är en höjdare; väldigt mysig stad, även om shoppingen kanske inte är tiptop. Att jämföras med Göteborg, kanske. Hittade en fin sjal och en fin tisha pa Mango, och en fin kofta pa h&m.
Jag längtar hem en del. Längtar efter alla människor. Det känns som att jag missar en massa. Men det är kanske just därför jag behövde resa bort; jag är lik min mor i det avseendet. Hon har ocksa väldiga problem med att kunna slappna av; hon har ju ett företag att sköta. Jag har ett liv att sköta. Min tillit ligger hos Henrik, som uppenbarligen har axlat rollen att i mitt ställe skriva irrelevanta inlägg om det närmaste livet. Vad Oskar sysslar med vet jag ej. Om han hade tagit sin numera enda (!) obligation i livet seriöst skulle det kanske dyka upp en text författad av honom här ocksa inom de närmaste dagarna. Laters!
2 kommentarer:
Jag ska göra mitt bästa, men ingen skildrar vår gråa vardag som du, Nils.
Jag har inte hört av Oskar sedan helgen, får nog ta och kontakta honom imorgon och se vad han egentligen pysslar med.
man blir lite stressad när man åker bort med familjen. men när sånt känns så äre jävla bra att va borta ett slag! för hur mycket kan man missa egentligen?
Skicka en kommentar