Jag är i helt fel sinnesstämning för att städa. Men min garderob ligger på golv, på stolar, på syntstativ, på bord, under bord, på sängen, under sängen, hängd över nedställda tavlor, slängd över pallar och bakom högtalare, och dessutom verkar jag ha blivit av med alla mina galgar. Mitt bord är täckt utav böcker, sladdar, tidningar, vinylskivor, cd's, plus konvolut till de båda, koppar, pennor, papper i största almänhet. Jag lever i fantastiskt romantisk misär.
Nu har jag tagit mig för att rensa upp lite bland kläderna och sortera in i garderoben. Misären är fortfarande total, men om jag tillåter mig själv att förminska ett oförminskningsbart ord, så är den lite mindre total.
Jag åker bort snart. Lissabon, i en vecka. Konstigt att åka bort nu. Jag glömmer alltid vilken speciell månad maj är. April ständigt i mitt hjärta; dess tvetydighet är oslagbar, men om jag var en kille som mår bäst av att må bra hade jag nog föredragit maj. Dess förmåga att påkalla spontana leenden och dess hoppfullhet tar mig även i år med storm; i dessa dagar, då jag slarvat bort min mobil, går jag runt och hoppas på att stöta på någon jag tycker om på stan. Det är ganska vackert. Folk verkar glada.
Jag vill egentligen inte missa en sekund av det, men lite vila kanske inte skulle sitta helt fel. Många dagar känner jag mig bara så smärtsamt trött. En sån där trötthet som varierar mellan att vara vackert melankolisk i all tristess, och bara nedslående. Jag har känt mig ganska nedslagen hela dagen, men när jag ser tillbaka på det hela verkar det ha varit en fin dag. Jag har sett människor, och förhoppningsvis har någon sett till mig också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar