Jag hatar mig själv. Mest för att jag har blivit kär. I en sjal. Som nödvändigtvis ska vara Henrik Vibskov. Jävla danskar och deras himla snygga silke/bomullskombinationssjalar som kostar en massa och dessutom är i jättefina färger! Om nu någon köper denna sjal så lovar jag att jag skall skalla denne och ta tillbaka vad som rättmätigt är mitt. Sjalen, that is. Nåväl, löning snart.
Ikväll känner jag mig avtrubbad igen. Jag lyssnar på gamla favoriterna Les Mouches. Det var en höst för länge sedan som jag lyssnade på dem i överflöd. De är underbart kaotiska; min älskade Owen Pallett spelade akustisk gitarr, lite fiol och sjöng ömt, medans två trummisar levde rövare baki' (som man säger i Piteå). Jag har alltid tänkt att den ena trummisen kan hålla takten, men inte den andre, och att det är därför det blir så fantastiskt skevt. Det är bara Owen Pallett som kan rimma "fey", "way" och "resumé, dessutom.
Owen Pallett är fortfarande fantastisk, dock. Nu som Final Fantasy ska han i år släppa sitt tredje album, Heartland, som jag vet kommer bli fullständigt briljant. Han blir bara knepigare, dock. Kolla bara dessa videos med nya låtar, som förmodligen kommer att komma på albumet! Hans hår, hans skjorta, hans icke-rytmer! Hans två vänner som sitter bakom honom och äter äpplen och ser ut att vara Jay-Z och Theresa från OC! Och inte alls fattar takten i låten!
Fascinerande låt, verkligen. Han samplar sig själv, och jag älskar honom för det. Att han numera måste ha en hjälpreda som sköter "electronics" kan inte båda annat än gott, I say.
Ser fram emot albumet, helt klart. Han låter inte alltid så här; hans tidigare alster är betydligt mer pop. Ni kanske minns svt-programmet "Drevet"? Temat till det programmet var hans låt This Is The Dream Of Win & Regine, som jag betraktar som 00-talets bästa poplåt, förmodligen. Här kommer den, sen ska jag avsluta denna Owen Pallet-relaterade frenesi.
Att han har varit min stilikon i ett par år är väl relativt uppenbart. Om jag pallar "snaggat på sidorna, vågit och svulstigt på toppen" återstår dock att se.
Jag vill verkligen verkligen verkligen shoppa kläder. Det känns som att jag inte har gjort det på jättelänge! Senast var nog när jag fick byxångest och köpte ett par Cheap Monday-chinos som alla har, för att jag gillar dem och för att jag alltid köper plagg om jag passar i den storlek jag vill passa i. Sedan var mina pengar slut. Jo, just det, jag köpte en väldigt fin, rosa oversizetisha till den där fredagen som jag bloggade om tidigare. På H&M. Även på H&M har jag tvångstankar; om inte ett plagg ser bra ut i antingen den minsta eller största storleken tillgänglig kan jag bara inte köpa det.
Nästa vecka kommer lönen, och jag misstänker att den kommer att gå åt på kläder inom en vecka efter utbetalningstillfället, men jag behöver det. Min mentala hälsa förfaller annars. Jag ska försöka skriva en lista över plagg som jag tänker köpa. Men inte här; då kanske ni köper dem! Usch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar