tema: debattinlägg

Ni vet väl att Marvin Gaye dog för tjugofem år sedan, idag? Jag lyssnar på What's Going On som en hyllning. Jag försökte även lura Henrik att man fick 25% rabatt på Happy People om man sjöng en Marvin Gaye-låt. Han gick inte på det.

Jag laddade just ner en låt. Golden Cage (Fred Falke Remix) av The Whitest Boy Alive, närmare bestämt. Sen kom jag på att IPRED kom till kraft idag. Nu loggar jag ut från Soulseek. Hur rädd ska man vara? Jag tror inte att jag klarar av att hålla mig från att ladda ner musik; det är mitt livsblod, men tänk om det dyker upp ett litet brev i brevlådan som säger att jag måste betala 25000 till Sony BMG eller Universal eller något annat bolag! Är det värt en chansning? Är min lycka värd 25000 rakt från min ficka till ett stort skivbolags kassaskrin? Tänk om ett av mina älskade indiebolag skulle skicka ett sådant brev! Inte skulle ni göra det, va?! Tomlab? Häpna? Rough Trade!? Skulle ni kunna göra så mot mig?! Om ni funderar på att göra det, så snälla, jag vädjar till er; ge mig en chans att köpa skivorna! Ni kan skriva ett brev och säga "Hej, du har laddat ner ganska mycket utav den musik vi släpper, så vi undrar om du inte skulle kunna tänka dig att kanske köpa några av våra skivor?", på vilket jag skulle svara: "Ja, jag kan köpa era skivor, om jag får provlyssna först, och ni ger mig tillgång till dem!", och sedan skulle jag köpa Advance Base Battery Life utav Casiotone For The Painfully Alone (Jag antog att det var Tomlab som stämde mig; de är tyska, trots allt...).

Jag är rädd. Tänk om fildelning försvinner! Högst otroligt, förmodligen, men det skulle ta kol på mig. Vad skulle jag göra? Jag har faktiskt höga krav på vad jag lyssnar på; jag vill veta vad jag ska köpa innan jag köper det! Lösningen på det är väl streaming; men det räcker inte riktigt; det krävs lite mer än ett genomskummande! Min generation kommer att delas i två: "musikintresserade" (de som kan tänka sig att betala för musik) och "alla andra" (de som inte kan tänka sig det). Jag vet inte. Självklart kan jag tänka mig att betala för musik, men jag vet andra saker jag gärna betalar för också. Pengarna är faktiskt inte min huvudsakliga oro; det är tillgängligheten! Att kunna få svar på frågan "Undrar hur den där "DFA Supersoul"-samlingen låter, egentligen?" utan att behöva köpa en trippelvinyl för 400 spänn, som man ändå förmodligen aldrig kommer att lyssna på, som man dessutom måste åka till London för att hitta, såvida inte dotshop råkar ha något ex som inte köpts upp utav alla "samlare". Jag skulle behöva prioritera om mitt liv helt.

Jag undrar när regeringen ska börja tänka på den lilla indiepojken.


Det var mitt obetydliga inlägg i den debatten.