tema: än en gång

Jag har påbörjat en roman. Den kanske blir bra. Nu är den slarvigt skriven. Jag försöker skriva på ett nytt sätt, nämligen att få ner hela handlingen först och finslipa sedan. Det kanske är mer effektivt, men vi får se. Jag har redan kommit en bit på vägen.

I övrigt mår jag bra. Alltså, Göteborg är fint. Jag röker lite för mycket och dricker lite för mycket och studerar lite för lite och ibland äter jag nouvalocol, kanske för att det får mig att må bättre. Jag röker ekologisk tobak och har hittat ett ställe som säljer smala filter. Jag och E. ser en del på film. Jag är glad att jag har med mig majoriteten av min skivsamling men ibland är jag sugen på att lyssna på halvkassa grejer jag lämnade kvar, t.ex. Flying Lizards.

Här är ett novellutdrag, jag har inte korrekturläst det så skyll inte på mig om ni inte gillar det:

En tisdagseftermiddag ringde Karl Lovisa. ”Kan du komma över?”, frågade Karl, utan att egentligen hoppas att hon skulle komma över. Han ville mest visa sig svag, vilket han var. ”Okej”, svarade Lovisa, utan att egentligen ha några specifika förväntningar gällande vad de skulle göra ihop eller gällande Karls välbefinnande (mådde han dåligt? mådde han bra men ville bara umgås? och liknande frågor odlade varken intresse eller skepsis), och hon åkte spårvagn hem till Karl, som öppnade dörren åt henne och han frågade om hon ville ha ett glas vin vilket hon ville och de drack vin ett tag och Lovisa började fundera vare sig Karl var förtjust i henne eller ej och de satt mitt emot varandra vid köksbordet. ”Kan vi tala om det?”, frågade Karl och Lovisa förstod vad han menade men ville inte tala om det men frågade inte ”vad menar du?” utan lät Karl fortsätta, vilket han gjorde, och han talade om hennes relation till Hannes, och hur han kände sig utanför, vilket inte var sanningen (det var sanningen i andra ord). Det han ville var att ligga med henne, hålla om henne, lukta på henne, se på TV med henne, handla böcker med henne och äta middag med henne, men han sade att han kände sig utanför, och att relationen de tre emellan äventyrades, vilket den gjorde, enligt Karl, och Lovisa svarade att hon förstår vad han menar men att hon borde gå, vilket hon gjorde, och Karl kunde inte begripa vare sig hon förstod vad han menade eller ej. Sedan, när han onanerade innan han skulle sova, tänkte han hur det vore ifall de skulle knulla på köksbordet där de hade samtalet (som mest var en monolog) och det kändes faktiskt bra när han kom, vilket han först inte trodde att det skulle göra. Lovisa åkte spårvagn hem, och funderade över vad Karl hade berättat för henne. Hon förstod honom, och höll delvis med, och hon kunde tänka sig ligga med Karl, kyssa Karl och hon målade upp en bild av hur de bodde ihop, hur de rökte inomhus tillsammans och hur hon var med honom när han rökte gräs för första gången eller hur han vore mot hennes föräldrar och hon gillade Karl, mer än vad hon gillade vad Hannes stod för. Tid gick och de fortsatte träffas hemma hos Karl, någonting Karl fann underligt. Oftast drack de kaffe och diskuterade, främst rörde det sig om diskussioner orienterade i en mer akademisk natur, men ofta diskuterade de även musik, och kom varandra närmre i sin delade glädje och passion inför musiken de älskade, trots att den musik de älskade skiljde sig markant från varandra, men den musik de älskade gick att beskriva i liknande ordalag, vilket glädje dem båda. Parallellt låg Lovisa med Hannes, vilket började mer eller mindre gå på rutin, vilket kanske inte riktigt bekymrade Lovisa, men hon var hur som helst mer frånvarande under samlagen. Hannes märkte att Lovisa betedde sig som om de hade hamnat i en slentrian, men han brydde sig inte om att fråga, och en gång, när Lovisa kom hem till Karl efter att Karl hade ringt henne och frågat om hon ville komma över, slutade det med att de kysste varandra när Lovisa tänkte åka hem till sig. De stod i hallen, och Karl sade att han aldrig har känt någonting för någon så mycket som han känner inför henne. Lovisa kände sig upprym på ett underligt sätt och lutade sig fram och kysste honom igen, och de stod och kysstes i hallen en längre tid innan hon begav sig till spårvagnen. På spårvagnen tänkte än en gång hur hon kunde tänka sig ligga med Karl, kyssa Karl och hon målade upp en bild av hur de bodde ihop, hur de rökte inomhus tillsammans och hur hon var med honom när han rökte gräs för första gången eller hur han vore mot hennes föräldrar och hur hon gillade Karl, vilket hon gjorde, och nästa gång de träffades – även den gången hemma hos Karl – så låg de med varandra, en upplevelse som för Lovisa betydde lika mycket som för Karl. Det var underförstått att Lovisa och Hannes var till att fortsätta ligga med varandra, vilket de gjorde, någonting Karl tyckte var obekvämt, men eftersom det var den så kallade grundpremissen var det någonting han kunde begripa och även förhålla sig till. Hannes visste dock inte om att Lovisa och Karl hade inlett ett förhållande förrän Karl berättade det för honom ett par veckor senare, någonting Hannes inte visste hur han skulle bemöta, dels eftersom han inte förstod att Lovisa fann Karl intressant i en vidare bemärkelse men främst eftersom han plötsligt förstod varför deras sexuella relation hade förändrats till att bli mer rutinmässig och hur han omöjligtvis kunde förstå hur det kunde vara orsaken varför.