tisdag 10 januari 2012
fredag 25 februari 2011
tema: frågestund
HEJ BLOGGEN!!!!!!!!!!
Frågestunder är tydligen poppis, så jag tänkte att jag testar att ha en sådan. Vad undrar ni för saker? Ställ frågor i kommentarer till det här inlägget så får NILS!!! senare svara på dem, när han upptäcker att han har fått frågor. Det bör finnas saker som ni undrar om honom. Typ saker om hans frisyr och kläder och pojkrum och kompis Oskar och Facebook och skivsamling och tvättkunskaper och mat &c., och därför får ni fråga nu. Något hände med texten, vet inte. Temakolon leker runt återigen, det kanske är ett vårtecken? Men ställ frågor nu!!! Fråga Nils saker!!!
måndag 14 februari 2011
tema: OFWGKTA
Det är väl rätt vanligt att man talar om nya band och akter som "ett hopp för framtiden" och att vi står inför en ny tid och vissa band och akter definierar just den tiden och blabla blaaaa, och ibland stämmer det, typ nu.
Odd Future Wolf Gang Kill Them All är ett hiphopkollektiv som är så jäkla bra.
De är mellan 16 och 20 år, och har redan en så pass utvecklad och fantastisk estetik att jag nästan kan lova att de kommer slå med samma kraft som t.ex. Wu Tang när de kom med sina jäkla samurajsvärd och "jag är svart och arg"-mentalitet. Odd Future spelar på den hippa indieockultismen med upp- och nedvända kors, samtidigt som de åker skateboard och har tighta skjorts men guldkedjor och kepsar, ihop med knäsockar från AmAp och jag vet inte, en unik blandning, nästan lika perfekt som musiken som är även den en kompott av typ enhörningar och våldtäkt. Extremt rått. De spyr mycket och blöder. Och åker skateboard.
De har dessutom en hemsida där man kan ladda ner allt de gjort gratis. Så skriver De Allting Med Stor Begynnelsebokstav och skriver Swag hela tiden.
Odd Future Wolf Gang Kill Them All är ett hiphopkollektiv som är så jäkla bra.
De är mellan 16 och 20 år, och har redan en så pass utvecklad och fantastisk estetik att jag nästan kan lova att de kommer slå med samma kraft som t.ex. Wu Tang när de kom med sina jäkla samurajsvärd och "jag är svart och arg"-mentalitet. Odd Future spelar på den hippa indieockultismen med upp- och nedvända kors, samtidigt som de åker skateboard och har tighta skjorts men guldkedjor och kepsar, ihop med knäsockar från AmAp och jag vet inte, en unik blandning, nästan lika perfekt som musiken som är även den en kompott av typ enhörningar och våldtäkt. Extremt rått. De spyr mycket och blöder. Och åker skateboard.
De har dessutom en hemsida där man kan ladda ner allt de gjort gratis. Så skriver De Allting Med Stor Begynnelsebokstav och skriver Swag hela tiden.
fredag 11 februari 2011
tema: saker man säger och hur de kanske är sanna
De som känner mig vet att jag gärna säger att låtar är världens bästa låt. Det finns rätt många såna låtar, som är världens bästa låt. Ibland vill jag hävda att Runaway av Kanye West är världens bästa låt, eller A Visit From Drum av Liars. Ibland gör jag något tossigt, som att säga att You Really Got A Hold On Me med Smokey Robinson and the Miracles är världens bästa låt (ett påstående som fick Nils att inte riktigt förstå varför han just inlett en vänskap med mig), eller något ännu tossigare som att hävda att Aaliyahs (förmodat) halvbortglömda "klassiker" Try Again har 2000talets bästa beat (vilket fick Nils att ångra att han just inlett en vänskap med mig). Men vadå, sånt tycker man ju ibland. Och det är väl ok. Men då och då slår det mig att musik är som matte, och att det faktiskt finns ett korrekt svar. Tack, säger Kevin och jag önskar att jag kunde pussa honom på munnen för att gratulera honom för att vara bäst. Trots att han nu för tiden stöter på unga flickor i någon bar vid Hornstull efter att ha spelat Come on Eileen i reggae-komp med Moneybrother.
(ursäkta myllret av fula studiemusiker. och att det inte ens är halva låten.)
(ursäkta myllret av fula studiemusiker. och att det inte ens är halva låten.)
onsdag 26 januari 2011
tema: "lite skev, lite färgskador"
jag sätter upp en post.it-lapp på en noga ihopplastad knippe ramar av profil 2030 och färgkodning 2. 2030-2. 2 betyder vit.
jag måste medge att det finns vissa saker som jag inte förstår just nu. stora som små. det gör egentligen inget. jag bryr mig inte så mycket. men ibland så gnager de på mitt sinne. speciellt när jag är ensam. borde kanske skriva om dem egentligen. alla saker jag inte förstår. ska försöka göra det. vet inte om någon lyssnar längre, dock.
jag känner mig lite daterad. som om världen plötsligt tog en högersväng, medan jag tog till vänster. jag är påväg att bli en indiegubbe. jag vågar inte klaga för jag är rädd att förolämpa mina vänner och bekanta. men jag förstår inte. jag förstår inte Robyn, Lady Gaga (fast det var i och för sig ett tag sedan jag hörde något från henne. eller att någon säger att hon gör "den enda lyckade popkonstmusiken"...), Kanye West eller Idol-deltagare. jag förstår inte varför högerblocket styr sverige; jag förstår inte ens varför det finns ett högerblock. eller ett vänsterblock. jag förstår inte varför sverigedemokraterna sitter i riksdagen. men det gör väl ingen så det spelar ingen roll.
Kanye West och Rihanna krigar med The Decemberists och Mumford & Sons på billboards topp tio. jag spikar ihop ramar och byter p3 mot min egen ipod. Om jag hade en stor nog post.it-lapp hade jag fäst den på världen.
jag måste medge att det finns vissa saker som jag inte förstår just nu. stora som små. det gör egentligen inget. jag bryr mig inte så mycket. men ibland så gnager de på mitt sinne. speciellt när jag är ensam. borde kanske skriva om dem egentligen. alla saker jag inte förstår. ska försöka göra det. vet inte om någon lyssnar längre, dock.
jag känner mig lite daterad. som om världen plötsligt tog en högersväng, medan jag tog till vänster. jag är påväg att bli en indiegubbe. jag vågar inte klaga för jag är rädd att förolämpa mina vänner och bekanta. men jag förstår inte. jag förstår inte Robyn, Lady Gaga (fast det var i och för sig ett tag sedan jag hörde något från henne. eller att någon säger att hon gör "den enda lyckade popkonstmusiken"...), Kanye West eller Idol-deltagare. jag förstår inte varför högerblocket styr sverige; jag förstår inte ens varför det finns ett högerblock. eller ett vänsterblock. jag förstår inte varför sverigedemokraterna sitter i riksdagen. men det gör väl ingen så det spelar ingen roll.
Kanye West och Rihanna krigar med The Decemberists och Mumford & Sons på billboards topp tio. jag spikar ihop ramar och byter p3 mot min egen ipod. Om jag hade en stor nog post.it-lapp hade jag fäst den på världen.
onsdag 29 december 2010
tema: självmordsserien - ett audio(visuellt) projekt
Jag har erbjudit Nils ett nytt projekt som involverar hans paintings. Ett audiovisuellt projekt. Jag fick iden (min accent-tangent är trasig! lesson learned: sluta dricka framför datorn, du spiller ju bara) när jag satt på toaletten hemma hos mina föräldrar och tänkte på Nils. Skoja. Jag tänkte på vad jag kan göra för att få inspiration och inspirera samtidigt och då slog det med: tänk om jag och Nils slår ihop oss och han gör paintings och jag gör tråkig, men ändå trippig, och enformig, men ändå svängig, och lågkvalitativ musik. Nils sa att han kunde skapa lite paintings, men vet inte om han har tid eller är sugen, men jag är på G i alla fall.
Iallafall. Jag fick iden av Nils painting-serie som han kallade för "självmordsserien" och jag tänkte att vi kunde kalla det här projektet för "självmordsserien" också (fast jag lyckas ändå alltid skriva självmordserien, mutter). Som tidigare sagt vet jag inte om han är på eller så, vågar inte skriva till honom på msn, men jag är on fire.
Nils: om du läser det här, är du på? Vill du? Du får säga en siffra mellan 1 och 3 och så skickar jag en av dem tre första grunderna som jag har börjat på. Tror 1 är bäst. Om du inte vill ha alla tre, vill säga. Men är 100 procent säker på att om jag avslutar självmordsserien ljud-mässigt så kommer ettan vara öppningslåten.
Nåväl, Nils gör som han vill! Känner att självmord är mitt kall här i li- skoja, det kanske inte ens var kul, jag vet inte. Jag har ingen gräns. Fast temakolon kanske inte är känd för att vara pk och grejer. Om temakolon är känd, jag vet inte. Men jag tänker satsa maffigt, som sagt har jag tre (3) bollar i luften. Lite experiment och sådär, som åtminstone jag tycker ger bra resultat. Ni kanske får en preview en vacker dag, kanske. Om typ jag och Nils skaffar en Youtube-kanal.
Nåväl, vi hörs, negerhor- skoja.
p.s. jag tänker väldigt sällan på nils när jag bajsar d.s.
Iallafall. Jag fick iden av Nils painting-serie som han kallade för "självmordsserien" och jag tänkte att vi kunde kalla det här projektet för "självmordsserien" också (fast jag lyckas ändå alltid skriva självmordserien, mutter). Som tidigare sagt vet jag inte om han är på eller så, vågar inte skriva till honom på msn, men jag är on fire.
Nils: om du läser det här, är du på? Vill du? Du får säga en siffra mellan 1 och 3 och så skickar jag en av dem tre första grunderna som jag har börjat på. Tror 1 är bäst. Om du inte vill ha alla tre, vill säga. Men är 100 procent säker på att om jag avslutar självmordsserien ljud-mässigt så kommer ettan vara öppningslåten.
Nåväl, Nils gör som han vill! Känner att självmord är mitt kall här i li- skoja, det kanske inte ens var kul, jag vet inte. Jag har ingen gräns. Fast temakolon kanske inte är känd för att vara pk och grejer. Om temakolon är känd, jag vet inte. Men jag tänker satsa maffigt, som sagt har jag tre (3) bollar i luften. Lite experiment och sådär, som åtminstone jag tycker ger bra resultat. Ni kanske får en preview en vacker dag, kanske. Om typ jag och Nils skaffar en Youtube-kanal.
Nåväl, vi hörs, negerhor- skoja.
p.s. jag tänker väldigt sällan på nils när jag bajsar d.s.
tisdag 21 december 2010
fredag 17 december 2010
tema: betraktelse
Jag uppmärksammade just att det var väldigt många afrikanska barn i tv3s reklam för den kommande julkonserten där Måns Zemlelöf sjunger och ler med en barnkör.
Spännande.
Jag lovar att de är adopterade.
Ungefär som de där muslimerna man ser hela tiden.
Spännande.
Jag lovar att de är adopterade.
Ungefär som de där muslimerna man ser hela tiden.
måndag 6 december 2010
tema: posten kom
Idag lyckades jag för första gången i hela mitt liv med att öppna ett kuvert utan att slita det i minst två bitar. Det vill säga, jag lyckades med att öppna upp fliken som man slickar på helt och hållet. Det är från Folktandvården, och tydligen ska jag laga en tand den fjärde januari.
söndag 28 november 2010
tema: finsöndag
Hej, jag mår väldigt bra och så, men ibland slår ångesten till och jag inser att allt jag drömmer om att göra kan tusen människor göra tusen gånger bättre. skillnaden är väl att jag inte får dessa känslor på söndagar längre.
Ease you're feet off in the sea
My darling it's the place to be
Take your shoes off curl your toes
I will frame this moment in time
Troubles come and troubles go
The trouble that we used to know
Will stay with us 'til we get old
Will stay with us 'til somebody decides to go
Decides to go
Soberly, without regret, I make another sandwich
And I fill my face, I know that things have got to you
But what can I do?
Suddenly, without a warning
On a pale blue morning
You decide your time is wearing thin
A conscious choice to let yourself go dangling
Hovering
It's an emergency
There's no more "wait and see"
Maybe if I shut my eyes
The trouble will be split between us
People come and people go
You're scouring everybody's face
For some small flicker of the truth
To what it is that you are going through, my boy
I left you dry
The signs were clear that you were not going anywhere
Anywhere
Save for a falling down
Save for a falling down
Anywhere
Anywhere
Save for a falling down
Everything's going wrong
Later on, as I walked home
The plough was showing, and orion
I could see the house where you lived
I could see the house where you gave
All your time and sanity to people
Then you waited for the people to acknowledge you
They spoke in turn
But their eyes would pass over you
Over you
Who's seeing you at all?
Who's seeing you at all?
jag längtar till tiden då man kan vila fötterna i havet. inte för att det är något jag brukar göra. men ändå.
Ease you're feet off in the sea
My darling it's the place to be
Take your shoes off curl your toes
I will frame this moment in time
Troubles come and troubles go
The trouble that we used to know
Will stay with us 'til we get old
Will stay with us 'til somebody decides to go
Decides to go
Soberly, without regret, I make another sandwich
And I fill my face, I know that things have got to you
But what can I do?
Suddenly, without a warning
On a pale blue morning
You decide your time is wearing thin
A conscious choice to let yourself go dangling
Hovering
It's an emergency
There's no more "wait and see"
Maybe if I shut my eyes
The trouble will be split between us
People come and people go
You're scouring everybody's face
For some small flicker of the truth
To what it is that you are going through, my boy
I left you dry
The signs were clear that you were not going anywhere
Anywhere
Save for a falling down
Save for a falling down
Anywhere
Anywhere
Save for a falling down
Everything's going wrong
Later on, as I walked home
The plough was showing, and orion
I could see the house where you lived
I could see the house where you gave
All your time and sanity to people
Then you waited for the people to acknowledge you
They spoke in turn
But their eyes would pass over you
Over you
Who's seeing you at all?
Who's seeing you at all?
jag längtar till tiden då man kan vila fötterna i havet. inte för att det är något jag brukar göra. men ändå.
tisdag 16 november 2010
tema: världens bästa inlägg
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Detta var i begynnelsen hos Gud. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till. I det var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed.
- jag vill inte påstå att jag är deprimerad men jag är nedstämd, och jag vet inte hur jag vore till att fungera ensam - om jag ens kan fungera ensam (men jag borde kunna fungera ensam, alla kan fungera ensamma). Alla kan fungera ensamma, men det är någonting beklämmande över det.
Should I masturbate one last time
or would that make me drown faster?
Jag vet faktiskt inte.
Saker rymmer mer än vad man tror. Det rymmer inte bara känslor, begär, lust. Ord rymmer betydelser, ord rymmer innebörder; ord rymmer andra ord - ord man tänker på eller ord man aldrig tänkt på: kanske ord man vill tänka men inte mäktar med. Låtar är ord med musik, ibland. Jag gör mackor nu, imorgon har jag lektion, jag läser teologi, jag bor i Göteborg nu, jag kan inte längre förstå saker som jag en gång gjorde, eller jag kan inte längre längta till saker som jag en gång gjorde, eller jag kan inte längre definiera vad jag gör mer än vad jag vill bli. Det har varken med kris att göra, eller depression att göra, eller identitet att göra ("jag är den jag är"), men dina förfäder kände mig vid ett annat namn.
You wanna see my panties
is the last thing you ask me.
I want my ring finger in every teenager I see
is the last thing you hear me say.
That's okay, but don't make fun of my night out.
Det lönar sig inte att säga att jag dricker mycket eller att jag borde skriva oftare eller att jag har idéer som jag inte kan fullborda ännu. Det räcker inte att förklara känslor, det räcker inte att försöka förstå sig på--- otillräckligt är allt utom Ordet. Jag vet inte, det är väl... Jag kan inte förklara, eller ens förstå varför någon vill höra. JHV, säger vissa. Jag vet inte vad jag vill kalla det. Jag kan inte säga att jag tvivlar på mig själv, jag vill inte säga att jag tvivlar på elohim eller jag kan inte säga varför jag inte skulle klara mig själv, man är väl beroende av människor, oavsett kris eller identitet eller depression eller musik eller ord (möjligtvis Ordet).
- man har estetiska ideal, man har moraliska ideal, man har ideal... Men det kvittar för oavsett vad ens estetiska och moraliska ideal eller allmänna ideal (ideal i allmänhet) egentligen ÄR så har man alltid ANDRA, och det vet jag att Du förstår. Stig Larsson är rätt pretentiös och jobbig men han sade en sak om att man blir inspirerad av cigaretter och att det underlättar när man vill skriva och lika lite som jag vill hålla med honom lever jag i samma inbillning, samma föreställning, samma kris eller identitet eller depression och jag producerar samma block av text för allting är - och förblir - Ord, och i begynnelsen var Ordet, och det köper jag, och ingenting kommer omvälva igen, ingenting betyder någonting och man har sina ideal (jag har mina ideal) och musik ger mig mycket men det projicerar eller ger emfas till vad som redan existerar, oavsett om man vill blunda för det eller ge det emfas eller om man vill någonting annat eller om man vill någonting - eller få ut någonting - man än inte vet vad det är. Jag vet vad jag vill.
- jag vill inte påstå att jag är deprimerad men jag är nedstämd, och jag vet inte hur jag vore till att fungera ensam - om jag ens kan fungera ensam (men jag borde kunna fungera ensam, alla kan fungera ensamma). Alla kan fungera ensamma, men det är någonting beklämmande över det.
Should I masturbate one last time
or would that make me drown faster?
Jag vet faktiskt inte.
Saker rymmer mer än vad man tror. Det rymmer inte bara känslor, begär, lust. Ord rymmer betydelser, ord rymmer innebörder; ord rymmer andra ord - ord man tänker på eller ord man aldrig tänkt på: kanske ord man vill tänka men inte mäktar med. Låtar är ord med musik, ibland. Jag gör mackor nu, imorgon har jag lektion, jag läser teologi, jag bor i Göteborg nu, jag kan inte längre förstå saker som jag en gång gjorde, eller jag kan inte längre längta till saker som jag en gång gjorde, eller jag kan inte längre definiera vad jag gör mer än vad jag vill bli. Det har varken med kris att göra, eller depression att göra, eller identitet att göra ("jag är den jag är"), men dina förfäder kände mig vid ett annat namn.
You wanna see my panties
is the last thing you ask me.
I want my ring finger in every teenager I see
is the last thing you hear me say.
That's okay, but don't make fun of my night out.
Det lönar sig inte att säga att jag dricker mycket eller att jag borde skriva oftare eller att jag har idéer som jag inte kan fullborda ännu. Det räcker inte att förklara känslor, det räcker inte att försöka förstå sig på--- otillräckligt är allt utom Ordet. Jag vet inte, det är väl... Jag kan inte förklara, eller ens förstå varför någon vill höra. JHV, säger vissa. Jag vet inte vad jag vill kalla det. Jag kan inte säga att jag tvivlar på mig själv, jag vill inte säga att jag tvivlar på elohim eller jag kan inte säga varför jag inte skulle klara mig själv, man är väl beroende av människor, oavsett kris eller identitet eller depression eller musik eller ord (möjligtvis Ordet).
- man har estetiska ideal, man har moraliska ideal, man har ideal... Men det kvittar för oavsett vad ens estetiska och moraliska ideal eller allmänna ideal (ideal i allmänhet) egentligen ÄR så har man alltid ANDRA, och det vet jag att Du förstår. Stig Larsson är rätt pretentiös och jobbig men han sade en sak om att man blir inspirerad av cigaretter och att det underlättar när man vill skriva och lika lite som jag vill hålla med honom lever jag i samma inbillning, samma föreställning, samma kris eller identitet eller depression och jag producerar samma block av text för allting är - och förblir - Ord, och i begynnelsen var Ordet, och det köper jag, och ingenting kommer omvälva igen, ingenting betyder någonting och man har sina ideal (jag har mina ideal) och musik ger mig mycket men det projicerar eller ger emfas till vad som redan existerar, oavsett om man vill blunda för det eller ge det emfas eller om man vill någonting annat eller om man vill någonting - eller få ut någonting - man än inte vet vad det är. Jag vet vad jag vill.
måndag 15 november 2010
tema: att vara sorgsen(/bortglömd)
"Hej bloggen",
här sitter jag, som vanligt, sorgsen, som mestadels av min tid, och lyssnar på ledsam musik. Klockan är halv fem och jag sitter bara här. Förut läste jag på vänners bloggar, och jag kan inte förstå varför jag gör det. Allt oftare och mer tätt inpå varandra kommer tecken som tyder på att jag -->ÄR<-- bortglömd och "HAR!!" slösat bort tid på att lära känna människor. Mest våldsamt tog det en gång, Adrian hade sagt att jag skulle ta mig till Mjölby och haka på att festa, då jag läste om hans fest någon dag senare. Efteråt kom det en smäll som påminde mig om alltid "hemma hos Adrian" men aldrig "hemma hos Johannes" och jag känner mig så oexisterade. Jag vet inte vad jag inte har gjort, och jag vet inte om jag önskar att jag hade gjort det. Det är skit, ändå. Skitliv och så vidare. Det skulle vara kul om Nils och Oskar och Henrik skrev här lite oftare för de skriver roligt ändå, och då skulle jag ha någonting att bli road av.
Tack och adjö
här sitter jag, som vanligt, sorgsen, som mestadels av min tid, och lyssnar på ledsam musik. Klockan är halv fem och jag sitter bara här. Förut läste jag på vänners bloggar, och jag kan inte förstå varför jag gör det. Allt oftare och mer tätt inpå varandra kommer tecken som tyder på att jag -->ÄR<-- bortglömd och "HAR!!" slösat bort tid på att lära känna människor. Mest våldsamt tog det en gång, Adrian hade sagt att jag skulle ta mig till Mjölby och haka på att festa, då jag läste om hans fest någon dag senare. Efteråt kom det en smäll som påminde mig om alltid "hemma hos Adrian" men aldrig "hemma hos Johannes" och jag känner mig så oexisterade. Jag vet inte vad jag inte har gjort, och jag vet inte om jag önskar att jag hade gjort det. Det är skit, ändå. Skitliv och så vidare. Det skulle vara kul om Nils och Oskar och Henrik skrev här lite oftare för de skriver roligt ändå, och då skulle jag ha någonting att bli road av.
Tack och adjö
måndag 8 november 2010
söndag 31 oktober 2010
tema: Zucchiniinsamling och painting
Zucchini Drive - 90min Maxel (feat. Bleubird, KaeoFLUX och K-the-I???)
Jag har gjort en egen "painting". Ni vet, sånt som Nils håller på med. Jag skulle lägga upp den, men orkade inte. Sen såg jag Nils inlägg och tänkte "jo, men jag härmar honom" och det är den här (jag känner mig riktigt underground nu!):
Jag har gjort en egen "painting". Ni vet, sånt som Nils håller på med. Jag skulle lägga upp den, men orkade inte. Sen såg jag Nils inlägg och tänkte "jo, men jag härmar honom" och det är den här (jag känner mig riktigt underground nu!):
lördag 30 oktober 2010
tema: saker jag gjort och inte skrivit om
saker som har hänt mig som jag inte har skrivit om för att jag aldrig skriver för att jag aldrig är mysdeppig nu (det är mer berg och dalar nu, ångestattacker eller euforisk lycka):
- Jag har varit och hälsat på i London, lyckades shoppa och bli londonfull ("mashed" på engelska)
- Jag har börjat bygga en gitarr med gunnar men det går åt helvete.
- Jag har bestämt mig för att stanna i luleå tills våren 2012 för att läsa som hantverkslärling på lindbergs konst och ram. att tvingas ta detta beslut (välja mellan "frihet" och "framtid") fick mig att känna såhär:
- det var något mer också men jag minns inte. ska festa. puss.
- Jag har varit och hälsat på i London, lyckades shoppa och bli londonfull ("mashed" på engelska)
- Jag har börjat bygga en gitarr med gunnar men det går åt helvete.
- Jag har bestämt mig för att stanna i luleå tills våren 2012 för att läsa som hantverkslärling på lindbergs konst och ram. att tvingas ta detta beslut (välja mellan "frihet" och "framtid") fick mig att känna såhär:
- det var något mer också men jag minns inte. ska festa. puss.
tema: god morgon
Jag känner att jag behöver skriva av mig, men jag pallar inte. Ibland öppnar jag upp ett text-dokument och skriver en rad, sen röker jag, sen när jag kommer tillbaka stänger jag ofta ner det utan att spara.
I alla fall: nu lyssnar jag på Nils fantastiska lista (som jag allt för sällan lyssnar på) En playlist för en kväll (<-- om jag har gjort rätt kan ni klicka där för att lyssna på Spotify) och jag har trösthandlat för första gången på länge: Bashie - From the Smoke och El-P and Aesop Rock - Dead Ligh /Trainbuffer, från Coulisse.se, det var ett halvdant utbud enligt min mening. Min katt sover bredvid mig, fast jag väckt henne nu. Hon sträckte på sig (i liggande ställning) och föll ner från soffan, nu ligger hon med halva kroppen på mitt ben och baken på soffan. Hon jamade (läs: "mjau"), sen hoppade hon ner i en kartong som jag plockade fram under nattens gång; jag loggade in på Discogs och la till skivor i min "Collection", utan att lägga tillbaka någonting.
Egentligen skulle jag vara stenpackad i Halmstad nu, men det blev inget mä'et för att jag blev sjuk och tvungen att kolla upp det på Vårdcentralen. (Nu är jag på A sky for shoeing horses, kanske lyssnar på Alopecia lite senare, eller gör en egen playlist.)
Jag tittade på The Spirit runt halv-fem-tiden, tror jag. Slagsmålsscenen i början var värd att se, men sedan föll filmen. Trodde den skulle vara bra, men egentligen var den bara en Sin City-kopia, fast med bara en berättelse. Slutet var antiklimax också, hm. Men man kan se på den, så klart. Den är bättre än 300. På tal om 300: en gång laddade jag ner 300 Spartans på "skoj", för att jag ville se den. Jag och Joakim såg på den, och han tycker att den är bättre än 300 för att den var mer historiskt rätt. Vet inte varför, men han verkligen AVSKYR saker baserade på historiska händelser som inte är korrekta. Vad tycker ni? Jag bryr mig inte så mycket, vill jag veta mer (liksom) så tar jag reda på vad som är mer. I alla fall när det inte är dokumentärer. (300 och den där Spartacus-serien är ju trots allt inte dokumentärer!)
Nåväl. Jag ska ta en cigarett nu, idag kanske min granne (med flickvän) kommer upp på en fika. Får se. Ska vänta på mina skivor och tröstäta piroger, glass och klyftpotatis (inte samtidigt, men det låter gott med glass och pirog).
I alla fall: nu lyssnar jag på Nils fantastiska lista (som jag allt för sällan lyssnar på) En playlist för en kväll (<-- om jag har gjort rätt kan ni klicka där för att lyssna på Spotify) och jag har trösthandlat för första gången på länge: Bashie - From the Smoke och El-P and Aesop Rock - Dead Ligh /Trainbuffer, från Coulisse.se, det var ett halvdant utbud enligt min mening. Min katt sover bredvid mig, fast jag väckt henne nu. Hon sträckte på sig (i liggande ställning) och föll ner från soffan, nu ligger hon med halva kroppen på mitt ben och baken på soffan. Hon jamade (läs: "mjau"), sen hoppade hon ner i en kartong som jag plockade fram under nattens gång; jag loggade in på Discogs och la till skivor i min "Collection", utan att lägga tillbaka någonting.
Egentligen skulle jag vara stenpackad i Halmstad nu, men det blev inget mä'et för att jag blev sjuk och tvungen att kolla upp det på Vårdcentralen. (Nu är jag på A sky for shoeing horses, kanske lyssnar på Alopecia lite senare, eller gör en egen playlist.)
Jag tittade på The Spirit runt halv-fem-tiden, tror jag. Slagsmålsscenen i början var värd att se, men sedan föll filmen. Trodde den skulle vara bra, men egentligen var den bara en Sin City-kopia, fast med bara en berättelse. Slutet var antiklimax också, hm. Men man kan se på den, så klart. Den är bättre än 300. På tal om 300: en gång laddade jag ner 300 Spartans på "skoj", för att jag ville se den. Jag och Joakim såg på den, och han tycker att den är bättre än 300 för att den var mer historiskt rätt. Vet inte varför, men han verkligen AVSKYR saker baserade på historiska händelser som inte är korrekta. Vad tycker ni? Jag bryr mig inte så mycket, vill jag veta mer (liksom) så tar jag reda på vad som är mer. I alla fall när det inte är dokumentärer. (300 och den där Spartacus-serien är ju trots allt inte dokumentärer!)
Nåväl. Jag ska ta en cigarett nu, idag kanske min granne (med flickvän) kommer upp på en fika. Får se. Ska vänta på mina skivor och tröstäta piroger, glass och klyftpotatis (inte samtidigt, men det låter gott med glass och pirog).
fredag 22 oktober 2010
tema: tjugohundratalets egentliga bästa låttext
Jag kontrar:
Hot dog! (Hot dog)
Hot dog!
Hot dog, hot dog, hot diggety dog
Now we got ears, it's time for cheers
Hot dog, hot dog, the problem's solved
Hot dog, hot dog, hot diggety dog
Grab my boots and a sandwich
Let's start a parade
Get the coconut drum kit
For Daisy to play
Hot dog, hot dog, hot diggety dog
We're taking off, we're dancing now
Hot dog, leapfrog, and holy cow
Hot dog, hot dog, hot diggety dog
Hot dog, hot dog, hot diggety dog
It's a brand new day
Whatcha waiting for?
Get up, stretch out, stomp on the floor
Hot dog, hot dog, hot diggety dog
Hot dog, hot dog, hot diggety dog
We're splitting the scene
We're full of beans
So long for now from Mickey Mouse (That's me!)
And the Mickey Mouse Clubhouse
torsdag 21 oktober 2010
tema: tjugohundratalets bästa låttext
There'll be time to get by to get dry after the swimming pool
There'll be time to just cry i wonder why it didnt work out
Therell be time to fish fry for letters by yours truly
Yours truly
Someone in my dictionary's up to no good
I never find the very special words I should
So I have another party with a water glass
and I sit on all your actions its a birthing game
and I'll bet he needs a shower cause hes just like me
and the soldiers in the painting know your secret face
Well your parrot told me just how I can make you smile
Gonna let you do your thinking if you need awhile
but what I gave you made him get mad
A little bit funny how a thing like that
Could travel from one mouth in through another
and the next thing you know you gotta hear it from your brother and
The words they sting like a stump of old wasps
Remember when I said go throw the rock in there
and we ran through the woods to our good house
You forgot about the things that he could say like
I dont think that I like you anymore
Well I found new feelings at the feeling store
and I cant find you at our kissing place
and im scared of those new pair of eyes you have
So I duck out and go down to find the swimming pool
Hop a fence, leave the street and wet my feet I'll find a swimming pool
Cause when I'm snuffed out I doubt I'll find a swimming pool
Hop a fence, leave the street and wet my feet I'll find a swimming pool
But I don't wish that I was dead
A very old friend of mine once said
that either way you look at it you have your fits
I have my fits but feeling is good
confusions not a kiddney stone in my brain
but if were miscommunicating do we feel the same?
Then either way you look at it you have your fits
I have my fits but feeling is good
There'll be time to just cry i wonder why it didnt work out
Therell be time to fish fry for letters by yours truly
Yours truly
Someone in my dictionary's up to no good
I never find the very special words I should
So I have another party with a water glass
and I sit on all your actions its a birthing game
and I'll bet he needs a shower cause hes just like me
and the soldiers in the painting know your secret face
Well your parrot told me just how I can make you smile
Gonna let you do your thinking if you need awhile
but what I gave you made him get mad
A little bit funny how a thing like that
Could travel from one mouth in through another
and the next thing you know you gotta hear it from your brother and
The words they sting like a stump of old wasps
Remember when I said go throw the rock in there
and we ran through the woods to our good house
You forgot about the things that he could say like
I dont think that I like you anymore
Well I found new feelings at the feeling store
and I cant find you at our kissing place
and im scared of those new pair of eyes you have
So I duck out and go down to find the swimming pool
Hop a fence, leave the street and wet my feet I'll find a swimming pool
Cause when I'm snuffed out I doubt I'll find a swimming pool
Hop a fence, leave the street and wet my feet I'll find a swimming pool
But I don't wish that I was dead
A very old friend of mine once said
that either way you look at it you have your fits
I have my fits but feeling is good
confusions not a kiddney stone in my brain
but if were miscommunicating do we feel the same?
Then either way you look at it you have your fits
I have my fits but feeling is good
måndag 18 oktober 2010
tema: sjukt (och ser humorn)
Tänkte bara säga att jag tycker att det är sjukt (och ser humorn) när fyra personer (och Emma?) har en blogg tillsammans och ingen skriver.
lördag 16 oktober 2010
tema: skype
HEJ!
Skype är kul, ett bra sätt att hålla kontakt med sina kompisar. Just nu sitter jag och pratar med Viccan och Jesper, skitkul. Viccan sjunger sånger som Jesper (som inte slutar supa vodka) ska gissa vilka dom är; jag känner mig som en radiolyssnare som inte kan sluta skratta. Det är dålig humor som jag har, visst, men Skype är ändå ett kul sätt att hålla kontakten med varandra.
I morgon är det öppet hus på gymnasieskolan som jag gick i, och jag ska dit. Hälsa på lite folk och så; näst intill alla träffar jag första gången sedan jag tog studenten. Det blir kul!
Skype är kul, ett bra sätt att hålla kontakt med sina kompisar. Just nu sitter jag och pratar med Viccan och Jesper, skitkul. Viccan sjunger sånger som Jesper (som inte slutar supa vodka) ska gissa vilka dom är; jag känner mig som en radiolyssnare som inte kan sluta skratta. Det är dålig humor som jag har, visst, men Skype är ändå ett kul sätt att hålla kontakten med varandra.
I morgon är det öppet hus på gymnasieskolan som jag gick i, och jag ska dit. Hälsa på lite folk och så; näst intill alla träffar jag första gången sedan jag tog studenten. Det blir kul!
tisdag 5 oktober 2010
tema: svarta hål och indieband
jag såg en dokumentär tidigare i afton. den handlade om svarta hål. och universum. jag fick veta att om man försöker använda kvantfysik (som jag inte förstår, handlar om att kunna förstå saker under omständigheterna att allt är möjligt grundat i vad som är mest sannolikt. appliceras på saker som är mindre än atomer, för att kunna förstå lite vad fan som händer.) på relativitetsteorin (som jag inte heller riktigt förstår, har inte trott på väldigt länge att min framtid ligger inom den akademiska sektorn, men det har att göra med hur saker påverkar saker i sin omgivning beroende på relativ storlek. alltså gravitation, typ.), alltså typ försöker räkna ut sannolikheten att saker påverkar andra saker beroende på storlek och massa, så kommer man bara fram till svaret "oändligheten plus oändligheten plus oändligheten... i all oändlighet".
*pang*
Nog om oändligheten. de sa även att man var tvungen att lösa detta problem för att förstå svarta hål för att de i grunden bestod av något så litet att det endast kunde förstås med kvantfysik, men var så massivt att det inte gick att bortse från gravitationens regler. detta fick forskare och teoretikers huvuden att explodera. så även mitt. därav *pang*. Ljudet av ett huvud som exploderar.
Annars har jag repat med mitt enda band just nu som passerat det teoretiska stadiet, i.e. som keyboardist med Mats Wikström som frontfigur. Det låter lite som en kombination mellan Moldy Peaches och Godspeed You! Black Emperor. om nu något sådant är möjligt. Snart kommer vi till er stad. kanske.
Sedan ska jag och gunnar börja bygga min gitarr nu! Har fått delarna, asfina är de. den blir då snygg åtminstone, även om det låter som skit. fast jag har aldrig varit särskilt mycket för det klassiskt vackra, så det blir nog bra ändå. Vi startar band, vi har nog full uppsättning nu, tror jag. jag på gitarr och sång (minns det jag sa om det där med att inte uppskatta det klassiskt vackra. för det kommer det inte att bli), gunnar på trummor, henrik på gitarr och katt på bas.
det blir kul. har börjat skriva låtar. nu jinxar jag det genom att skriva om det, så ni kommer aldrig få höra ett ord mer om det. med största sannolikhet.
tänkte rita en paintbild nu. om jag lägger upp den betyder det att jag gillar den. eller ja, snarare att jag kom på något över huvud taget att rita.
*pang*
Nog om oändligheten. de sa även att man var tvungen att lösa detta problem för att förstå svarta hål för att de i grunden bestod av något så litet att det endast kunde förstås med kvantfysik, men var så massivt att det inte gick att bortse från gravitationens regler. detta fick forskare och teoretikers huvuden att explodera. så även mitt. därav *pang*. Ljudet av ett huvud som exploderar.
Annars har jag repat med mitt enda band just nu som passerat det teoretiska stadiet, i.e. som keyboardist med Mats Wikström som frontfigur. Det låter lite som en kombination mellan Moldy Peaches och Godspeed You! Black Emperor. om nu något sådant är möjligt. Snart kommer vi till er stad. kanske.
Sedan ska jag och gunnar börja bygga min gitarr nu! Har fått delarna, asfina är de. den blir då snygg åtminstone, även om det låter som skit. fast jag har aldrig varit särskilt mycket för det klassiskt vackra, så det blir nog bra ändå. Vi startar band, vi har nog full uppsättning nu, tror jag. jag på gitarr och sång (minns det jag sa om det där med att inte uppskatta det klassiskt vackra. för det kommer det inte att bli), gunnar på trummor, henrik på gitarr och katt på bas.
det blir kul. har börjat skriva låtar. nu jinxar jag det genom att skriva om det, så ni kommer aldrig få höra ett ord mer om det. med största sannolikhet.
tänkte rita en paintbild nu. om jag lägger upp den betyder det att jag gillar den. eller ja, snarare att jag kom på något över huvud taget att rita.
tema: än en gång
Jag har påbörjat en roman. Den kanske blir bra. Nu är den slarvigt skriven. Jag försöker skriva på ett nytt sätt, nämligen att få ner hela handlingen först och finslipa sedan. Det kanske är mer effektivt, men vi får se. Jag har redan kommit en bit på vägen.
I övrigt mår jag bra. Alltså, Göteborg är fint. Jag röker lite för mycket och dricker lite för mycket och studerar lite för lite och ibland äter jag nouvalocol, kanske för att det får mig att må bättre. Jag röker ekologisk tobak och har hittat ett ställe som säljer smala filter. Jag och E. ser en del på film. Jag är glad att jag har med mig majoriteten av min skivsamling men ibland är jag sugen på att lyssna på halvkassa grejer jag lämnade kvar, t.ex. Flying Lizards.
Här är ett novellutdrag, jag har inte korrekturläst det så skyll inte på mig om ni inte gillar det:
En tisdagseftermiddag ringde Karl Lovisa. ”Kan du komma över?”, frågade Karl, utan att egentligen hoppas att hon skulle komma över. Han ville mest visa sig svag, vilket han var. ”Okej”, svarade Lovisa, utan att egentligen ha några specifika förväntningar gällande vad de skulle göra ihop eller gällande Karls välbefinnande (mådde han dåligt? mådde han bra men ville bara umgås? och liknande frågor odlade varken intresse eller skepsis), och hon åkte spårvagn hem till Karl, som öppnade dörren åt henne och han frågade om hon ville ha ett glas vin vilket hon ville och de drack vin ett tag och Lovisa började fundera vare sig Karl var förtjust i henne eller ej och de satt mitt emot varandra vid köksbordet. ”Kan vi tala om det?”, frågade Karl och Lovisa förstod vad han menade men ville inte tala om det men frågade inte ”vad menar du?” utan lät Karl fortsätta, vilket han gjorde, och han talade om hennes relation till Hannes, och hur han kände sig utanför, vilket inte var sanningen (det var sanningen i andra ord). Det han ville var att ligga med henne, hålla om henne, lukta på henne, se på TV med henne, handla böcker med henne och äta middag med henne, men han sade att han kände sig utanför, och att relationen de tre emellan äventyrades, vilket den gjorde, enligt Karl, och Lovisa svarade att hon förstår vad han menar men att hon borde gå, vilket hon gjorde, och Karl kunde inte begripa vare sig hon förstod vad han menade eller ej. Sedan, när han onanerade innan han skulle sova, tänkte han hur det vore ifall de skulle knulla på köksbordet där de hade samtalet (som mest var en monolog) och det kändes faktiskt bra när han kom, vilket han först inte trodde att det skulle göra. Lovisa åkte spårvagn hem, och funderade över vad Karl hade berättat för henne. Hon förstod honom, och höll delvis med, och hon kunde tänka sig ligga med Karl, kyssa Karl och hon målade upp en bild av hur de bodde ihop, hur de rökte inomhus tillsammans och hur hon var med honom när han rökte gräs för första gången eller hur han vore mot hennes föräldrar och hon gillade Karl, mer än vad hon gillade vad Hannes stod för. Tid gick och de fortsatte träffas hemma hos Karl, någonting Karl fann underligt. Oftast drack de kaffe och diskuterade, främst rörde det sig om diskussioner orienterade i en mer akademisk natur, men ofta diskuterade de även musik, och kom varandra närmre i sin delade glädje och passion inför musiken de älskade, trots att den musik de älskade skiljde sig markant från varandra, men den musik de älskade gick att beskriva i liknande ordalag, vilket glädje dem båda. Parallellt låg Lovisa med Hannes, vilket började mer eller mindre gå på rutin, vilket kanske inte riktigt bekymrade Lovisa, men hon var hur som helst mer frånvarande under samlagen. Hannes märkte att Lovisa betedde sig som om de hade hamnat i en slentrian, men han brydde sig inte om att fråga, och en gång, när Lovisa kom hem till Karl efter att Karl hade ringt henne och frågat om hon ville komma över, slutade det med att de kysste varandra när Lovisa tänkte åka hem till sig. De stod i hallen, och Karl sade att han aldrig har känt någonting för någon så mycket som han känner inför henne. Lovisa kände sig upprym på ett underligt sätt och lutade sig fram och kysste honom igen, och de stod och kysstes i hallen en längre tid innan hon begav sig till spårvagnen. På spårvagnen tänkte än en gång hur hon kunde tänka sig ligga med Karl, kyssa Karl och hon målade upp en bild av hur de bodde ihop, hur de rökte inomhus tillsammans och hur hon var med honom när han rökte gräs för första gången eller hur han vore mot hennes föräldrar och hur hon gillade Karl, vilket hon gjorde, och nästa gång de träffades – även den gången hemma hos Karl – så låg de med varandra, en upplevelse som för Lovisa betydde lika mycket som för Karl. Det var underförstått att Lovisa och Hannes var till att fortsätta ligga med varandra, vilket de gjorde, någonting Karl tyckte var obekvämt, men eftersom det var den så kallade grundpremissen var det någonting han kunde begripa och även förhålla sig till. Hannes visste dock inte om att Lovisa och Karl hade inlett ett förhållande förrän Karl berättade det för honom ett par veckor senare, någonting Hannes inte visste hur han skulle bemöta, dels eftersom han inte förstod att Lovisa fann Karl intressant i en vidare bemärkelse men främst eftersom han plötsligt förstod varför deras sexuella relation hade förändrats till att bli mer rutinmässig och hur han omöjligtvis kunde förstå hur det kunde vara orsaken varför.
I övrigt mår jag bra. Alltså, Göteborg är fint. Jag röker lite för mycket och dricker lite för mycket och studerar lite för lite och ibland äter jag nouvalocol, kanske för att det får mig att må bättre. Jag röker ekologisk tobak och har hittat ett ställe som säljer smala filter. Jag och E. ser en del på film. Jag är glad att jag har med mig majoriteten av min skivsamling men ibland är jag sugen på att lyssna på halvkassa grejer jag lämnade kvar, t.ex. Flying Lizards.
Här är ett novellutdrag, jag har inte korrekturläst det så skyll inte på mig om ni inte gillar det:
En tisdagseftermiddag ringde Karl Lovisa. ”Kan du komma över?”, frågade Karl, utan att egentligen hoppas att hon skulle komma över. Han ville mest visa sig svag, vilket han var. ”Okej”, svarade Lovisa, utan att egentligen ha några specifika förväntningar gällande vad de skulle göra ihop eller gällande Karls välbefinnande (mådde han dåligt? mådde han bra men ville bara umgås? och liknande frågor odlade varken intresse eller skepsis), och hon åkte spårvagn hem till Karl, som öppnade dörren åt henne och han frågade om hon ville ha ett glas vin vilket hon ville och de drack vin ett tag och Lovisa började fundera vare sig Karl var förtjust i henne eller ej och de satt mitt emot varandra vid köksbordet. ”Kan vi tala om det?”, frågade Karl och Lovisa förstod vad han menade men ville inte tala om det men frågade inte ”vad menar du?” utan lät Karl fortsätta, vilket han gjorde, och han talade om hennes relation till Hannes, och hur han kände sig utanför, vilket inte var sanningen (det var sanningen i andra ord). Det han ville var att ligga med henne, hålla om henne, lukta på henne, se på TV med henne, handla böcker med henne och äta middag med henne, men han sade att han kände sig utanför, och att relationen de tre emellan äventyrades, vilket den gjorde, enligt Karl, och Lovisa svarade att hon förstår vad han menar men att hon borde gå, vilket hon gjorde, och Karl kunde inte begripa vare sig hon förstod vad han menade eller ej. Sedan, när han onanerade innan han skulle sova, tänkte han hur det vore ifall de skulle knulla på köksbordet där de hade samtalet (som mest var en monolog) och det kändes faktiskt bra när han kom, vilket han först inte trodde att det skulle göra. Lovisa åkte spårvagn hem, och funderade över vad Karl hade berättat för henne. Hon förstod honom, och höll delvis med, och hon kunde tänka sig ligga med Karl, kyssa Karl och hon målade upp en bild av hur de bodde ihop, hur de rökte inomhus tillsammans och hur hon var med honom när han rökte gräs för första gången eller hur han vore mot hennes föräldrar och hon gillade Karl, mer än vad hon gillade vad Hannes stod för. Tid gick och de fortsatte träffas hemma hos Karl, någonting Karl fann underligt. Oftast drack de kaffe och diskuterade, främst rörde det sig om diskussioner orienterade i en mer akademisk natur, men ofta diskuterade de även musik, och kom varandra närmre i sin delade glädje och passion inför musiken de älskade, trots att den musik de älskade skiljde sig markant från varandra, men den musik de älskade gick att beskriva i liknande ordalag, vilket glädje dem båda. Parallellt låg Lovisa med Hannes, vilket började mer eller mindre gå på rutin, vilket kanske inte riktigt bekymrade Lovisa, men hon var hur som helst mer frånvarande under samlagen. Hannes märkte att Lovisa betedde sig som om de hade hamnat i en slentrian, men han brydde sig inte om att fråga, och en gång, när Lovisa kom hem till Karl efter att Karl hade ringt henne och frågat om hon ville komma över, slutade det med att de kysste varandra när Lovisa tänkte åka hem till sig. De stod i hallen, och Karl sade att han aldrig har känt någonting för någon så mycket som han känner inför henne. Lovisa kände sig upprym på ett underligt sätt och lutade sig fram och kysste honom igen, och de stod och kysstes i hallen en längre tid innan hon begav sig till spårvagnen. På spårvagnen tänkte än en gång hur hon kunde tänka sig ligga med Karl, kyssa Karl och hon målade upp en bild av hur de bodde ihop, hur de rökte inomhus tillsammans och hur hon var med honom när han rökte gräs för första gången eller hur han vore mot hennes föräldrar och hur hon gillade Karl, vilket hon gjorde, och nästa gång de träffades – även den gången hemma hos Karl – så låg de med varandra, en upplevelse som för Lovisa betydde lika mycket som för Karl. Det var underförstått att Lovisa och Hannes var till att fortsätta ligga med varandra, vilket de gjorde, någonting Karl tyckte var obekvämt, men eftersom det var den så kallade grundpremissen var det någonting han kunde begripa och även förhålla sig till. Hannes visste dock inte om att Lovisa och Karl hade inlett ett förhållande förrän Karl berättade det för honom ett par veckor senare, någonting Hannes inte visste hur han skulle bemöta, dels eftersom han inte förstod att Lovisa fann Karl intressant i en vidare bemärkelse men främst eftersom han plötsligt förstod varför deras sexuella relation hade förändrats till att bli mer rutinmässig och hur han omöjligtvis kunde förstå hur det kunde vara orsaken varför.
söndag 3 oktober 2010
tema: godis och fax
hej. jag skrattade som attans åt johannes inlägg.
Min bror åt just upp mitt godis. jag kallade honom för "kuken". Nu är jag lite arg. han lämnade lite jungelvrål, men jag kände mer för mallorcablandning och syrliga snäckor och på torsdag åker jag en kortis till London. ska shoppa men har slösat lite för mycket pengar här i sverige. jag ska även festa. förstås. hämta all min skit som folk där har tvingats dras med. det blir kul!
Sedan undrar jag om någon kan några vitsar om faxar? Det känns som att någon borde ha startat en sådan subgenre någon gång under nittiotalet. Jag kommer inte på ett enda. i och för sig är ju faxar väldigt roliga i sig, så man behöver inte skämta så länge man nämner dem.
Eller jo, jag kom på att man kan säga "jag fick ett fax" om man fiser ljudligt. fast det är inte så kul. det är lite äckligt. och sedan kommer det nog från en tveksam källa. minns inte från var dock. kanske någon sämre produktion signerad killinggänget.
Det finns en kul strip i serien Get Fuzzy (som folk verkar hata, jag tycker att den är nice. Bättre än Sigges Lagun om vi nu ska tala Larson, som tyvärr inte finns längre.) dock, där killen är på jobbet, och får 138 faxmeddelanden hemifrån med mosade fiskar på, vilket beror på att bucky har tryckt en fisk genom faxen 138 gånger. men det är ju inte en vits, utan bara ett roligt användande av en fax. Sedan också i fyra bröllop och en begravning när den stora skäggige mannen driver med en korkad dam som köper hans historia om att han känner Oscar Wilde, och hon frågar "so you actually know Oscar Wilde?" och han svarar "No, but I do know someone who can get his fax number!", vilket är väldigt roligt, men inte direkt en vits om faxar heller. Det är bara liksom kul att det är en fax med.
Jag ska nog sova nu. jobb varje dag. varje dag.
Min bror åt just upp mitt godis. jag kallade honom för "kuken". Nu är jag lite arg. han lämnade lite jungelvrål, men jag kände mer för mallorcablandning och syrliga snäckor och på torsdag åker jag en kortis till London. ska shoppa men har slösat lite för mycket pengar här i sverige. jag ska även festa. förstås. hämta all min skit som folk där har tvingats dras med. det blir kul!
Sedan undrar jag om någon kan några vitsar om faxar? Det känns som att någon borde ha startat en sådan subgenre någon gång under nittiotalet. Jag kommer inte på ett enda. i och för sig är ju faxar väldigt roliga i sig, så man behöver inte skämta så länge man nämner dem.
Eller jo, jag kom på att man kan säga "jag fick ett fax" om man fiser ljudligt. fast det är inte så kul. det är lite äckligt. och sedan kommer det nog från en tveksam källa. minns inte från var dock. kanske någon sämre produktion signerad killinggänget.
Det finns en kul strip i serien Get Fuzzy (som folk verkar hata, jag tycker att den är nice. Bättre än Sigges Lagun om vi nu ska tala Larson, som tyvärr inte finns längre.) dock, där killen är på jobbet, och får 138 faxmeddelanden hemifrån med mosade fiskar på, vilket beror på att bucky har tryckt en fisk genom faxen 138 gånger. men det är ju inte en vits, utan bara ett roligt användande av en fax. Sedan också i fyra bröllop och en begravning när den stora skäggige mannen driver med en korkad dam som köper hans historia om att han känner Oscar Wilde, och hon frågar "so you actually know Oscar Wilde?" och han svarar "No, but I do know someone who can get his fax number!", vilket är väldigt roligt, men inte direkt en vits om faxar heller. Det är bara liksom kul att det är en fax med.
Jag ska nog sova nu. jobb varje dag. varje dag.
fredag 1 oktober 2010
tema: skaffa lite läsare
HEJ! Jag tänkte att vi kanske vill ha lite fler läsare här, men med tanke på att ingen av oss bloggare är så värst aktiva så tänkte jag att man kanske kan videoblogga lite. Fast jag pallar inte. Så därför lånar jag en videobloggsfilm! Jag hoppas att anelia.blogg.se inte tar illa upp att jag postar den här utan tillåtelse.
OBS! Varning för SJUKT sminktips! Avundsjuka tittare ombedes lämna rummet! Tie your shoelaces.
OBS! Varning för SJUKT sminktips! Avundsjuka tittare ombedes lämna rummet! Tie your shoelaces.
onsdag 22 september 2010
måndag 20 september 2010
tema: jag måste medge att jag inte riktigt förstår
hej kp. varken jag eller någon av mina facebookvänner gillar valresultatet. Betyder det att jag är en vänsterfitta?
De har gått en dag ganska precis sedan den preliminära valprognosen föll, och jag kan ju knappast påstå att saker har förbättrats sedan dess. ni vet alla vad som hända. vill inte riktigt kommentera det hela, för det har redan sagt så mycket.
Den största och mest påtagliga förändringen kommer att vara att folk kommer att dö på grund av detta. japp. asylsökande flyktingar kommer att skickas tillbaka till sina hemländer där de är jagade, och bli dödade. attityden mot redan invandrade invandrare kommer gå från bedrövlig till rent hotfull i sinom tid, och hetsen, utfrysningen och misshandeln kommer att öka. och folk kommer att dö. det har hänt förr. på många platser och i alla tider. inte minst i sverige. rasistiska ställningstaganden, uttalanden och aktioner kommer alltmer accepteras, och plötsligt är vi själva så fruktansvärt mycket ondare än vad vi brukade vara. och det är erat fel. kunde ni inte ha fattat att detta i slutändan handlar om människoliv? visst kommer, jag vet inte, den billigare bensinen, den extra hundralappen efter skatt, den avdragsgilla städerskan, jag vet inte exakt vad som kommer av alla dessa välförtjänt sparade kronor, men vad det än är, visst kommer det att smaka så jäkla gott? Så jäkla gott att folk kommer att dö, för just det. Det får det helt enkelt vara värt.
så fruktansvärt inhumant. jag hoppas att det dåliga samvetet och den bittra smaken av svek når sverigedemokraterna och deras sympatisörer snart.
De har gått en dag ganska precis sedan den preliminära valprognosen föll, och jag kan ju knappast påstå att saker har förbättrats sedan dess. ni vet alla vad som hända. vill inte riktigt kommentera det hela, för det har redan sagt så mycket.
Den största och mest påtagliga förändringen kommer att vara att folk kommer att dö på grund av detta. japp. asylsökande flyktingar kommer att skickas tillbaka till sina hemländer där de är jagade, och bli dödade. attityden mot redan invandrade invandrare kommer gå från bedrövlig till rent hotfull i sinom tid, och hetsen, utfrysningen och misshandeln kommer att öka. och folk kommer att dö. det har hänt förr. på många platser och i alla tider. inte minst i sverige. rasistiska ställningstaganden, uttalanden och aktioner kommer alltmer accepteras, och plötsligt är vi själva så fruktansvärt mycket ondare än vad vi brukade vara. och det är erat fel. kunde ni inte ha fattat att detta i slutändan handlar om människoliv? visst kommer, jag vet inte, den billigare bensinen, den extra hundralappen efter skatt, den avdragsgilla städerskan, jag vet inte exakt vad som kommer av alla dessa välförtjänt sparade kronor, men vad det än är, visst kommer det att smaka så jäkla gott? Så jäkla gott att folk kommer att dö, för just det. Det får det helt enkelt vara värt.
så fruktansvärt inhumant. jag hoppas att det dåliga samvetet och den bittra smaken av svek når sverigedemokraterna och deras sympatisörer snart.
måndag 13 september 2010
tema: ansträngningar
Hej. Jag har just tagit ut tummen ur munnen och gjort två smärre förändringar som gör mitt liv aningen mindre plågsamt.
-Jag har köpt en ipodladdare så att jag kan ladda min ipod så att jag kan lyssna på musik oftare.
-Jag har styrt en nätverkskabel modell längre så att jag kan ha internet på min kassa laptop.
och nu undrar ni säkert vad som har hänt. det är så att min dator har kraschat. förstås. som vanligt. detta har då inneburit att:
-jag inte har kunnat ladda min ipod
-jag inte har kunnat använda internet (därav inga blogginlägg)
Det var nog allt om det. typ. jag har några fler förändringar att göra innan jag kan vara nog säker i mig själv för att vara lycklig ensam. Mest påtagligt är väl att jag skulle vilja bo ensam, men det är ändå en onödig, dyr lyx. Men det hade varit nice.
Jag har även städat i min garderob. det gjorde också mycket för själen.
andra anledningar att vara lycklig:
-Jag har en asfin flickvän nu.
-har slutfört alla quests i chapter 2 i Baldur's Gate 2, så jag kan äntligen ta mig vidare i historien.
Saker kvar att göra:
-starta indieklubb
-starta indieband
Nu ringde en göteborgare. han hade ringt fel. detta leder mig till att tänka på att fyra av mina närmaste vänner numera bor i göteborg. Det är lite tråkigt. Jag saknar dem. Jag vill ha fler människor att fika med.
Kan ju tala lite om min helg också. I fredags var vi här, jag, gunnar och amanda, och typ spelade spel och såg film. det var ganska trist. vi såg Daredevil och jag mindes den som den sämsta filmen någonsin inspelad, och det var betydligt värre än så. Den var så jäkla kass. Men det var kul för att i filmmörkret skulle jag sträcka mig efter godisskålen, och misstar mig helt och håller och doppar fingrarna i gunnars colaglas. Tack.
-Jag har köpt en ipodladdare så att jag kan ladda min ipod så att jag kan lyssna på musik oftare.
-Jag har styrt en nätverkskabel modell längre så att jag kan ha internet på min kassa laptop.
och nu undrar ni säkert vad som har hänt. det är så att min dator har kraschat. förstås. som vanligt. detta har då inneburit att:
-jag inte har kunnat ladda min ipod
-jag inte har kunnat använda internet (därav inga blogginlägg)
Det var nog allt om det. typ. jag har några fler förändringar att göra innan jag kan vara nog säker i mig själv för att vara lycklig ensam. Mest påtagligt är väl att jag skulle vilja bo ensam, men det är ändå en onödig, dyr lyx. Men det hade varit nice.
Jag har även städat i min garderob. det gjorde också mycket för själen.
andra anledningar att vara lycklig:
-Jag har en asfin flickvän nu.
-har slutfört alla quests i chapter 2 i Baldur's Gate 2, så jag kan äntligen ta mig vidare i historien.
Saker kvar att göra:
-starta indieklubb
-starta indieband
Nu ringde en göteborgare. han hade ringt fel. detta leder mig till att tänka på att fyra av mina närmaste vänner numera bor i göteborg. Det är lite tråkigt. Jag saknar dem. Jag vill ha fler människor att fika med.
Kan ju tala lite om min helg också. I fredags var vi här, jag, gunnar och amanda, och typ spelade spel och såg film. det var ganska trist. vi såg Daredevil och jag mindes den som den sämsta filmen någonsin inspelad, och det var betydligt värre än så. Den var så jäkla kass. Men det var kul för att i filmmörkret skulle jag sträcka mig efter godisskålen, och misstar mig helt och håller och doppar fingrarna i gunnars colaglas. Tack.
söndag 12 september 2010
tema: för långt för en statusuppdatering
Hej,
Jag har det bra i Göteborg, men det är inte poängen. Poängen är att jag skrev en statusuppdatering på facebook som blev för lång. Nu lättar jag mitt hjärta här istället, för här får jag skriva hur långt jag vill.
Okej, alla håller kanske inte med. Men jag gör det ändå.
Ämnet är väl kanske bekant, jag har talat om det förr, och det är någonting som är mig varmt om hjärtat: ett hjärteämne, helt enkelt. Någonting jag brinner för. Och nej, det är varken Kaj Munk eller vedertagna åsikter och de människor som yttrar dem. Vad min statusuppdatering handlade om var hur hippa internettidningar (...pitchfork, möjligtvis...) inte kan sätta betyg på svart musik. Främst jazz. Och när jag för några minuter sen försökte läsa deras recension av Miles Davis så kallat "erkända verk" Bitches Brew så började jag faktiskt rodna. De gav den 9.5 i betyg.
Visst, folk säger att det är en fantastisk skiva. Men jag betvivlar att "Mark Richardson" - som skrev recensionen av Bitches Brew för pitchfork nu i dagarna - känner lika mycket för Bitches Brew som för, ja, säg, valfri skiva han har sentimental anknytning till. Och ja, jag förutsätter att han inte har en särskilt djupgående relation till jazz, främst för att han skriver för ett kritvitt hipsterinternetmagasin som är i ärlighetens namn mest inne på vit pop, men även eftersom recensionen i fråga uteslutande handlar om fakta KRING Bitches Brew (saker som är saxade från alla hundra böcker som skrivits om den etc.), samt allmäna upplysningar om den deluxsuperduperutgåva som den nu är släppt i.
Min "tes" är att vita journalister är rädda för svart musik, eller snarare hur de skulle bemötas om de inte skulle ge den det betyg som den förväntas få. Det gäller främst klassiker (som tagna exemplet), men även "svår" svart musik (frijazz är väl det mest uppenbara exemplet). Någonting som lägger sig mitt emellan dessa två kategorier av "svårbedömd musik" i vita hippa journalisters öron är SMAL gammal svart musik, säg: arabiska ökenjudar som spelade in kalypsofunk med en bandspelare byggd av sten och bambu, eller: afrikansk stammusik från ruinerna av en kyrka i Niger mellan mars och augusti 1967. De vita hippa journalisterna blir ställda av den oerhörda inverkan det smala och det oförståeliga att de inte kan se det som musik - det blir inte en ärlig bedömning, till skillnad från när de ger den där Death Cab-ripoffen Fireflies en etta (på en skala från 1 till 10) för att de ärligt tycker att den är kass. De ger den afrikanska stammusiken en jäkla 9.2:a för att de helt ärligt inte förstår bättre. För vad skulle hända ifall de ger det en 6:a? Rädslan för att "missa" ett vitalt verk i populärkulturella sammanhang - och som recensent för ett hippt, inflytelserikt magasin - är mycket värre än att skriva en krystad och tom recension (krönt med ett befängt högt betyg) och därmed skapa en "ny trend", en "ny våg" eller erkänna en "historisk pärla". Förmdoligen lyssnar Mark Richardson mycket hellre på Steely Dan än Bitches Brew. Men vafan, den SKA ju ha högt betyg. Och den är ju BRA. Skit sak samma om han inte kan formulera varför. Skit samma ifall han hellre lyssnar på Fireflies än den judiska negerkalypson: de går inte att jämföra i hans ögon, eftersom Fireflies kan han MOTIVERA varför den får en 1:a, negerkalypson kan han däremot inte motivera något betyg till ALLS, därför får den 9.2. Precis som all frijazz och alla "klassiska mästerverk". Anledningen är enkel: det svarta och mystiska är hippare än den vita, hippa internettidningen de representerar att den helt enkelt går före deras kunskap.
Recensera det ni klarar av. Annars rodnar jag.
Jag har det bra i Göteborg, men det är inte poängen. Poängen är att jag skrev en statusuppdatering på facebook som blev för lång. Nu lättar jag mitt hjärta här istället, för här får jag skriva hur långt jag vill.
Okej, alla håller kanske inte med. Men jag gör det ändå.
Ämnet är väl kanske bekant, jag har talat om det förr, och det är någonting som är mig varmt om hjärtat: ett hjärteämne, helt enkelt. Någonting jag brinner för. Och nej, det är varken Kaj Munk eller vedertagna åsikter och de människor som yttrar dem. Vad min statusuppdatering handlade om var hur hippa internettidningar (...pitchfork, möjligtvis...) inte kan sätta betyg på svart musik. Främst jazz. Och när jag för några minuter sen försökte läsa deras recension av Miles Davis så kallat "erkända verk" Bitches Brew så började jag faktiskt rodna. De gav den 9.5 i betyg.
Visst, folk säger att det är en fantastisk skiva. Men jag betvivlar att "Mark Richardson" - som skrev recensionen av Bitches Brew för pitchfork nu i dagarna - känner lika mycket för Bitches Brew som för, ja, säg, valfri skiva han har sentimental anknytning till. Och ja, jag förutsätter att han inte har en särskilt djupgående relation till jazz, främst för att han skriver för ett kritvitt hipsterinternetmagasin som är i ärlighetens namn mest inne på vit pop, men även eftersom recensionen i fråga uteslutande handlar om fakta KRING Bitches Brew (saker som är saxade från alla hundra böcker som skrivits om den etc.), samt allmäna upplysningar om den deluxsuperduperutgåva som den nu är släppt i.
Min "tes" är att vita journalister är rädda för svart musik, eller snarare hur de skulle bemötas om de inte skulle ge den det betyg som den förväntas få. Det gäller främst klassiker (som tagna exemplet), men även "svår" svart musik (frijazz är väl det mest uppenbara exemplet). Någonting som lägger sig mitt emellan dessa två kategorier av "svårbedömd musik" i vita hippa journalisters öron är SMAL gammal svart musik, säg: arabiska ökenjudar som spelade in kalypsofunk med en bandspelare byggd av sten och bambu, eller: afrikansk stammusik från ruinerna av en kyrka i Niger mellan mars och augusti 1967. De vita hippa journalisterna blir ställda av den oerhörda inverkan det smala och det oförståeliga att de inte kan se det som musik - det blir inte en ärlig bedömning, till skillnad från när de ger den där Death Cab-ripoffen Fireflies en etta (på en skala från 1 till 10) för att de ärligt tycker att den är kass. De ger den afrikanska stammusiken en jäkla 9.2:a för att de helt ärligt inte förstår bättre. För vad skulle hända ifall de ger det en 6:a? Rädslan för att "missa" ett vitalt verk i populärkulturella sammanhang - och som recensent för ett hippt, inflytelserikt magasin - är mycket värre än att skriva en krystad och tom recension (krönt med ett befängt högt betyg) och därmed skapa en "ny trend", en "ny våg" eller erkänna en "historisk pärla". Förmdoligen lyssnar Mark Richardson mycket hellre på Steely Dan än Bitches Brew. Men vafan, den SKA ju ha högt betyg. Och den är ju BRA. Skit sak samma om han inte kan formulera varför. Skit samma ifall han hellre lyssnar på Fireflies än den judiska negerkalypson: de går inte att jämföra i hans ögon, eftersom Fireflies kan han MOTIVERA varför den får en 1:a, negerkalypson kan han däremot inte motivera något betyg till ALLS, därför får den 9.2. Precis som all frijazz och alla "klassiska mästerverk". Anledningen är enkel: det svarta och mystiska är hippare än den vita, hippa internettidningen de representerar att den helt enkelt går före deras kunskap.
Recensera det ni klarar av. Annars rodnar jag.
måndag 6 september 2010
tema: rekommendationer och upplevelser
hejsan. jag tänkte skriva lite.
jag tänkte rekommendera lite saker jag typ sett och gjort och hört. här går vi.
Ser-i-öst, om ni inte har sett Where The Wild Things Are, ba göre, för den är asfin. Huvudmonstret ba är arg för att inget blir någonsin som man vill och det finns inget man kan göra åt det hur mycket man än försöker för att andra människor eller monster bara förstör utan att de vet det eller så blir det bara inte som man tänkt sig och det är anledning ett att förstöra för sig själv för att det ändå inte finns något värt att rädda.
sedan var det några fler filmer jag har sett på senaste tiden.
-en fransk film med den engelska titeln It Wasn't Me I Swear typ, den var också asfin, om barn som gör konstiga saker och grejer, asfin, verkligen.
-Paper Heart med Michael Sera och Charlyne Yi som är någon form av komiker och musiker. väldigt indie, gjord som en behind the scene's-grej om en påhittad dokumentär som blir en kärlekshistoria. Så jäkla fin och indie tycker jag.
-filmatiseringen av Everythings Illuminated. Har inte sett den förrän nu. och jag anser att Jonathan Saffran Foer är fantastiskt, klyschigt det må vara, och filmen är väldigt väl utförd!
etc. jag har sett Belle & Sebastian live, och det var så sjukt jäkla fint. De spelade Lazy Line Painter Jane, The State I Am In, Sleep The Clock Around och en massa andra av mina absoluta favoritlåtar. Publiken var crazy så jag var inte längst fram, men nästan. Det var sjuukt fint, ser verkligen fram emot Write About Love. Jag såg även Shout Out Louds och Robyn och allt var värt. Detta var då Popaganda. OM ni undrar så tog jag mig aldrig till Way Out West i år.
Jag har återförenats med de flesta av mina vinylskivor, som har varit utspridda i luleå (hos oskar, gömda i min garderob etc.). Det är fint och spännande och jag har lyssnat massor på dem.
vidare har jag köpt ett par kängor, från Get A Grip, och de är stora och fina och jag hoppas att mina plågedrömmar om det där paret begagnade Jil Sander bleknar lite. kanske. Jag är tyvärr ganska pank och kan inte alls shoppa nu. Men det känns ändå okej. tror jag.
vetnt, orkar inte skriva mer nu, återkommer när jag är ensam igen. kanske imorgon eller onsdag.
jag tänkte rekommendera lite saker jag typ sett och gjort och hört. här går vi.
Ser-i-öst, om ni inte har sett Where The Wild Things Are, ba göre, för den är asfin. Huvudmonstret ba är arg för att inget blir någonsin som man vill och det finns inget man kan göra åt det hur mycket man än försöker för att andra människor eller monster bara förstör utan att de vet det eller så blir det bara inte som man tänkt sig och det är anledning ett att förstöra för sig själv för att det ändå inte finns något värt att rädda.
sedan var det några fler filmer jag har sett på senaste tiden.
-en fransk film med den engelska titeln It Wasn't Me I Swear typ, den var också asfin, om barn som gör konstiga saker och grejer, asfin, verkligen.
-Paper Heart med Michael Sera och Charlyne Yi som är någon form av komiker och musiker. väldigt indie, gjord som en behind the scene's-grej om en påhittad dokumentär som blir en kärlekshistoria. Så jäkla fin och indie tycker jag.
-filmatiseringen av Everythings Illuminated. Har inte sett den förrän nu. och jag anser att Jonathan Saffran Foer är fantastiskt, klyschigt det må vara, och filmen är väldigt väl utförd!
etc. jag har sett Belle & Sebastian live, och det var så sjukt jäkla fint. De spelade Lazy Line Painter Jane, The State I Am In, Sleep The Clock Around och en massa andra av mina absoluta favoritlåtar. Publiken var crazy så jag var inte längst fram, men nästan. Det var sjuukt fint, ser verkligen fram emot Write About Love. Jag såg även Shout Out Louds och Robyn och allt var värt. Detta var då Popaganda. OM ni undrar så tog jag mig aldrig till Way Out West i år.
Jag har återförenats med de flesta av mina vinylskivor, som har varit utspridda i luleå (hos oskar, gömda i min garderob etc.). Det är fint och spännande och jag har lyssnat massor på dem.
vidare har jag köpt ett par kängor, från Get A Grip, och de är stora och fina och jag hoppas att mina plågedrömmar om det där paret begagnade Jil Sander bleknar lite. kanske. Jag är tyvärr ganska pank och kan inte alls shoppa nu. Men det känns ändå okej. tror jag.
vetnt, orkar inte skriva mer nu, återkommer när jag är ensam igen. kanske imorgon eller onsdag.
söndag 29 augusti 2010
tema: Johannes "poesi" "del ett"
Här får ni något. Venne vad det är. Är lite onykter nu. Men här får ni. Avgör själva om ni vill älska mig eller hata mig. Sov gott, ni alla.
Jag vill stanna kvar i min grav (en gravt underskattad grav). Där tar ingen lag tag i mig - där finns inga krav kvar på mig. Mina fingrar som håller en penna håller en pistol som riktar skotten emot varenda ånger i vårsol som suktar efter mitt ord. Allting är "textstil!" men "textstil!" tillhör inget universum eller bredar ut någons spektrum eller skänker någon andrum. Det är tårta på mord, varje ord är ett självmord, varje självmord är väl valt. Jag kanske är välkommen snart men vill inte längta tillbaka så jag kommer själv välja mitt val. Tiden som cigaretter stjäl är ingen tid som menar något väl fast det betyder ingenting längre för jag har redan ätit upp min själ. En flytt är inget nytt men det är ingen flytt för min del. Det är inte mitt fel. Men jag är inte så förbaskat överraskad. Jag är bara bortappad i "nu" eller i ett "slut" vilket har gjort mig skruvad i huvudet. Vem har märker inte att du finner skadeglädje i andras värde som underskattad? Jag vet inte om jag ska skratta eller hålla en tyst minut. Röka Prince, dricka San Miguel och helt enkelt sitta själv. Sukta efter närhet men finnas i ensamhet. Finner du ironi i mitt liv när jag genomgår perioder som jag får lita på onani? Lyckligtvis finns det kanske någon stad där jag trivs men troligtvis finns det ingen stad där jag trivs.
Jag vill stanna kvar i min grav (en gravt underskattad grav). Där tar ingen lag tag i mig - där finns inga krav kvar på mig. Mina fingrar som håller en penna håller en pistol som riktar skotten emot varenda ånger i vårsol som suktar efter mitt ord. Allting är "textstil!" men "textstil!" tillhör inget universum eller bredar ut någons spektrum eller skänker någon andrum. Det är tårta på mord, varje ord är ett självmord, varje självmord är väl valt. Jag kanske är välkommen snart men vill inte längta tillbaka så jag kommer själv välja mitt val. Tiden som cigaretter stjäl är ingen tid som menar något väl fast det betyder ingenting längre för jag har redan ätit upp min själ. En flytt är inget nytt men det är ingen flytt för min del. Det är inte mitt fel. Men jag är inte så förbaskat överraskad. Jag är bara bortappad i "nu" eller i ett "slut" vilket har gjort mig skruvad i huvudet. Vem har märker inte att du finner skadeglädje i andras värde som underskattad? Jag vet inte om jag ska skratta eller hålla en tyst minut. Röka Prince, dricka San Miguel och helt enkelt sitta själv. Sukta efter närhet men finnas i ensamhet. Finner du ironi i mitt liv när jag genomgår perioder som jag får lita på onani? Lyckligtvis finns det kanske någon stad där jag trivs men troligtvis finns det ingen stad där jag trivs.
tisdag 24 augusti 2010
tema: aj...
Jag har precis tittat klart på Twilight. Shit liksom, inte dålig men fan inte värd att hypea över :S I övrigt förstår jag inte varför min storebror gillar den, liksom visst att den har mer än tio dollar i budget och handlar om vampyrer (vilket han är ett fan av), men asså... glitter? Det är ju bara gay. Inte gay som i "homosexuellt" utan snarare gay som i... gay. Gay har börjat att sträva efter en helt ny betydelse efter den här filmen. Sedan förstår jag inte en sak - är det så grått i Forks? Varför vill man då bo där? Sedan är det mars också! Men det ser ut som fucking november. Fatta hur november ser ut :S!! Typ Sleepy Hollow. Specialeffekterna var fula. Sedan hade hon den där kvinnan med den där kraften att se i framtiden en väldigt dålig kraft, palla ha en sån kraft om den inte hjälper. Liksom... "Hej, jag kan se in i framtiden, men det är inte säkert att det jag ser faktiskt händer!!!!!" wow. Urk. Pust. Suck. Stön. Ne. Jag borde ha diskat istället, och jag tänker aldrig mer se den.
2/5 får den.
2/5 får den.
söndag 22 augusti 2010
tema: epost
Jag tänkta bara skriva ett inlägg för att säga att jag inte tänker skriva ett inlägg om mina e-postadresser. Av vilka jag bara har en. Den heter henrik.bostrom@hotmail.com. Där bor jag.
Kom på att "epost" låter som en adjektivböjning av "epos". Tror att "episk" egentligen inte är direkt relaterat till substantivet "epos", men ofta används felaktigt i det syftet. Kanske är det dags att införa ett nytt uttryck för när något besitter kvalitéer som försätter det i kategorin epos. Ett verk av eposta kvalitéer.
Kom på att "epost" låter som en adjektivböjning av "epos". Tror att "episk" egentligen inte är direkt relaterat till substantivet "epos", men ofta används felaktigt i det syftet. Kanske är det dags att införa ett nytt uttryck för när något besitter kvalitéer som försätter det i kategorin epos. Ett verk av eposta kvalitéer.
torsdag 19 augusti 2010
tema: epost
Det här med ebrevlådor. Jag har tre stycken.
spindelklutt@hotmail.com
Den där första som man gör i sin tidiga tonår. Jag vet inte varför jag döpte den till så, men den blev poppis bland brudarna rätt snabbt. Men den fick heta så för att jag inte pallade ha understreck eller siffror med (om minnet inte sviker mig så minns jag rätt att jag försökte med flera olika saker innan). Den är inaktiv sedan en tid tillbaka (jag använder den inte för msn heller) och har "ungefär" 5029 olästa meddelanden.
prostituerad@live.se
Jag skaffade den kanske i tvåan av gymnasiet. Det var min backup-mail till jag gav upp spindelklutten. Namnet är inspirerat ifrån min bilddagbok som jag hade då. En sån som man inte tar emot spam-grejer med. Men Hotmail har ju en tendens att låta sådant slippa förbi ändå... det är nu också min enda aktiva msn-adress. Under en period hade jag den för att slippa alla som jag hade på spindeklutten och hade bara några få som typ aldrig skriver till mig än där (Oskar och så...). Inte lika populär som spindelklutten. "Jag vill aldrig mer veta av dig igen" skrev en till mig efter att hon frågade om min msn. Olästa meddelanden: kanske lika många som spindelklutt.
spindelklutt@gmail.com
Den där "seriösa", precis som "alla andra" gmail-adresser. Den som man har för att starta bloggar och registrera sig på Travian med.
spindelklutt@hotmail.com
Den där första som man gör i sin tidiga tonår. Jag vet inte varför jag döpte den till så, men den blev poppis bland brudarna rätt snabbt. Men den fick heta så för att jag inte pallade ha understreck eller siffror med (om minnet inte sviker mig så minns jag rätt att jag försökte med flera olika saker innan). Den är inaktiv sedan en tid tillbaka (jag använder den inte för msn heller) och har "ungefär" 5029 olästa meddelanden.
prostituerad@live.se
Jag skaffade den kanske i tvåan av gymnasiet. Det var min backup-mail till jag gav upp spindelklutten. Namnet är inspirerat ifrån min bilddagbok som jag hade då. En sån som man inte tar emot spam-grejer med. Men Hotmail har ju en tendens att låta sådant slippa förbi ändå... det är nu också min enda aktiva msn-adress. Under en period hade jag den för att slippa alla som jag hade på spindeklutten och hade bara några få som typ aldrig skriver till mig än där (Oskar och så...). Inte lika populär som spindelklutten. "Jag vill aldrig mer veta av dig igen" skrev en till mig efter att hon frågade om min msn. Olästa meddelanden: kanske lika många som spindelklutt.
spindelklutt@gmail.com
Den där "seriösa", precis som "alla andra" gmail-adresser. Den som man har för att starta bloggar och registrera sig på Travian med.
tema: epost
Det här med epost! Jag har tre stycken.
oskolat@hotmail.com
Förmodat min absolut första mail. Kommer iallafall inte ihåg att jag har haft någon innan. Mina föräldrar såg chocolat, och jag tyckte mig bli inspirerad eller nåt, och då tänkte jag: oskolat. Men folk tror att det är o-skolat, som i icke-skolat (skolat som i skola/att vara skolad). Då blir det plötsligt helt okej. Använder den endast som msn-adress, själva mailen är inaktiv så jag får aldrig saker på den.
okka@graffiti.net
Min coola mail, den som gjordes typ i sjuan då jag graffade och älskade sneakersnstuff mer än... footlocker. Nu är den dock helt sönderspammad, graffiti.net visade sig inte vara den bästa av domäner. Ca fyra till femtusen olästa meddelanden, eller nåt. okka är mitt internetnamn, eller, egentligen är det bara på gtasajten jag har lyckats göra ett namn av det.
oskar.sjoeberg@gmail.com
Min seriösa, ni vet, som man skapade när man skulle skicka sitt första cv etc. mm. osv.
Ska träffa Nils, brb.
oskolat@hotmail.com
Förmodat min absolut första mail. Kommer iallafall inte ihåg att jag har haft någon innan. Mina föräldrar såg chocolat, och jag tyckte mig bli inspirerad eller nåt, och då tänkte jag: oskolat. Men folk tror att det är o-skolat, som i icke-skolat (skolat som i skola/att vara skolad). Då blir det plötsligt helt okej. Använder den endast som msn-adress, själva mailen är inaktiv så jag får aldrig saker på den.
okka@graffiti.net
Min coola mail, den som gjordes typ i sjuan då jag graffade och älskade sneakersnstuff mer än... footlocker. Nu är den dock helt sönderspammad, graffiti.net visade sig inte vara den bästa av domäner. Ca fyra till femtusen olästa meddelanden, eller nåt. okka är mitt internetnamn, eller, egentligen är det bara på gtasajten jag har lyckats göra ett namn av det.
oskar.sjoeberg@gmail.com
Min seriösa, ni vet, som man skapade när man skulle skicka sitt första cv etc. mm. osv.
Ska träffa Nils, brb.
tisdag 17 augusti 2010
tema: epost
det här med email. jag har delade känslor inför det. Jag har tre mailadresser, precis som alla de bästa utav män: en hotmail och två gmail. Jag kan berätta lite om var och en.
dizzt_@hotmail.com
Denna är en klassisk "första mailadress". Jag kom på den i sjuan (eller sexan, minns inte när jag skaffade msn), och den är (självklart) döpt efter en fantasykaraktär och (självklart) felstavad. Jag brukar uppge denna adress till exempel när jag skriver på namnuppsamlingar för greenpeace eller skriver upp mig på en mailinglista för att få en gratislåt eller något sådant. För den är redan hopplöst förstörd (4437 olästa meddelanden) och lätt att få en snabb överblick över via msn today som kommer upp när man öppnar messenger, som jag fortfarande använder, trots facebookchatt etc.
nils.erik.william.westman@gmail.com
Denna är min "seriösa" adress. den finns på mitt cv. Jag uppger den när jag ska boka biljetter av olika slag. Den är ganska tråkig. Jag får inte så mycket mail på den. Mest från How Does It Feel To Be Loved för att jag skrev upp mig med den adressen på deras mailinglista för att jag ville att indie-Ian skulle se vilket fint namn jag har. Nils Erik William It Was Really Nothing Westman.
sexypenils@gmail.com
Denna använder jag mest som en isbrytare, tänk typ att någon frågar om min mailadress eller bara allmänt diskuterar epost. Då är det askul att ha en sådan adress. för det är roligt. faktiskt. Jag hade dock hoppats på att jag skulle få asmycket skräppost med "sexy" i namnet, men så var ej fallet. har samma fyra mail där som jag har haft i typ ett år. det är lite trist. ni fr gärna skicka ett mail. jag skapade den från början för att kunna ha denna blogg. faktiskt.
...och om ni vill faxa mig kan ni nå mig på 0920227074... seriöst... fast det kanske tar en stund för mig att svara, för hundra hektar uppsamlad fax-spam väntar mig när jag sätter in papper.
dizzt_@hotmail.com
Denna är en klassisk "första mailadress". Jag kom på den i sjuan (eller sexan, minns inte när jag skaffade msn), och den är (självklart) döpt efter en fantasykaraktär och (självklart) felstavad. Jag brukar uppge denna adress till exempel när jag skriver på namnuppsamlingar för greenpeace eller skriver upp mig på en mailinglista för att få en gratislåt eller något sådant. För den är redan hopplöst förstörd (4437 olästa meddelanden) och lätt att få en snabb överblick över via msn today som kommer upp när man öppnar messenger, som jag fortfarande använder, trots facebookchatt etc.
nils.erik.william.westman@gmail.com
Denna är min "seriösa" adress. den finns på mitt cv. Jag uppger den när jag ska boka biljetter av olika slag. Den är ganska tråkig. Jag får inte så mycket mail på den. Mest från How Does It Feel To Be Loved för att jag skrev upp mig med den adressen på deras mailinglista för att jag ville att indie-Ian skulle se vilket fint namn jag har. Nils Erik William It Was Really Nothing Westman.
sexypenils@gmail.com
Denna använder jag mest som en isbrytare, tänk typ att någon frågar om min mailadress eller bara allmänt diskuterar epost. Då är det askul att ha en sådan adress. för det är roligt. faktiskt. Jag hade dock hoppats på att jag skulle få asmycket skräppost med "sexy" i namnet, men så var ej fallet. har samma fyra mail där som jag har haft i typ ett år. det är lite trist. ni fr gärna skicka ett mail. jag skapade den från början för att kunna ha denna blogg. faktiskt.
...och om ni vill faxa mig kan ni nå mig på 0920227074... seriöst... fast det kanske tar en stund för mig att svara, för hundra hektar uppsamlad fax-spam väntar mig när jag sätter in papper.
lördag 14 augusti 2010
tema: att sopa saker under mattan del 2
Hej kära läsare. Jag pallar inte, det var jobbigt det här med att sopa saker under mattan. Nu till min redovisning:
Projektarbetstid: 2 veckor.
Sammanfattning: föremål under mattan: 0; inget häpnadsväckande resultat, men ett gott försök ändå. Däremot är ingenting bevisat angående undermattläggning, vilket var meningen med det här projektet. Jag har kommit fram till en slutsats.
Slutsats: Jag vill uppmuntra alla där ute att ta tag i detta och börja sopa sina egna saker under mattan. Problem och prylar som är jobbiga. Om ni inte orkar/kan/vill/förstår hur att lägga det ni har under mattan är det värt att ge sig på.
Over n' fucking out.
Projektarbetstid: 2 veckor.
Sammanfattning: föremål under mattan: 0; inget häpnadsväckande resultat, men ett gott försök ändå. Däremot är ingenting bevisat angående undermattläggning, vilket var meningen med det här projektet. Jag har kommit fram till en slutsats.
Slutsats: Jag vill uppmuntra alla där ute att ta tag i detta och börja sopa sina egna saker under mattan. Problem och prylar som är jobbiga. Om ni inte orkar/kan/vill/förstår hur att lägga det ni har under mattan är det värt att ge sig på.
Over n' fucking out.
fredag 13 augusti 2010
tema: fyra recensioner
hej. jag skriver inte så mycket. men här är fyra recensioner som kanske förklarar lite.
Starcraft II: Wings Of Liberty
Är det inte lite snålt att dela upp spelet i tre? Ett spel per lag? What the fu? Men ändå. Det var kul. Men fruktansvärt kort. Lite längre än en vanlig kampanj i ett "vanligt" strategispel. Och för guds skull, gör inte samma misstag som jag, och spela inte på Normal! Det är alltför lätt. Det gick alltför snabbt. Nåväl, jag har ju Achievements kvar att ta. Ska bara vila skallen lite. Sjukt kul, väldigt kort. en trea.
Mohawk Extra India Pale Ale
Asså, den är ju asgod, för att den smakar som en IPA. Men sedan kostar den också typ 37 kronor. Men den är sjukt nice. Sen är den indie också. Typ. Den smakar som The Rapture eller något annat postpunkigt och kantigt, men ändå modernt och whatever. Men inte som The Drums. Tror jag. Nu spillde jag nästan på mitt tangentbord och måste kissa, men jag ger den en fyra.
Spiderman
Nu talar vi alltså om den gamla tecknade serien som gick på lördagmorgon förr i tiden. Jag ser om den i sin helhet och har nått halvvägs (mitten av säsong två, det är fem säsonger). dSjukt bra, är det. De får inte säga "Kill" eller andra väldigt målande ord, utan tvingas använda mer luddiga koncept som "stop" och "destroy", och inga realistiska vapen förekommer (till och med i tillbakablickar till typ andra världskriget används laservapen med lila och illgröna strålar). Oneliners och ordvitsar är på topp; Peter Parker avslöjar nästan sin hemlighet bara för att han vill vara rolig. Konstant. Sedan är det sjukt spännande. Det är förstås lite tjatigt med all påhittad vetenskap och skurkar som aldrig dör, men det är fruktansvärt beroendeframkallande. Allt är sammanknutet, till viss del, så det är väldigt belönande att se det i ordning, även om de flesta avsnitt har sin egen skurk. Starkt rekommenderat! En femma!
Livet
Trots en viss avsaknad av underhållningsvärde i sig själv så gör livet ett helt okej jobb i att sysselsätta mig. När det inte handlar om att umgås med vänner i festsammanhang eller helt enkelt på caféer så tar en annan del över och man myser och ser på film och är lycklig. Och mellanrummen däremellan är av precis lagom mängd. Nog för att jag ska kunna sitta ensam och dricka en god öl och lyssna på musik eller se Spiderman eller spela Starcraft. Ibland, men bara ibland, händer grejer som är mindre glädjegivande, och jag måste ta tag i mig själv och se över vad jag prioriterar. Eller så händer bara helt oväntade saker, såsom att min katt kommer hem en morgon, efter två dygns frånvaro, helt täckt av olja. Då måste jag också ta mod till mig och försöka göra något åt situationer och hänge mig åt det i synnerhet. Men hon verkar må bättre nu. Jag är lite sugen på att göra något kreativt dock. Det var ett tag sedan. Jag skulle vilja ge livet en stark trea. Om jag hade haft råd att åka på Way Out West hade det eventuellt fått en fyra.
Starcraft II: Wings Of Liberty
Är det inte lite snålt att dela upp spelet i tre? Ett spel per lag? What the fu? Men ändå. Det var kul. Men fruktansvärt kort. Lite längre än en vanlig kampanj i ett "vanligt" strategispel. Och för guds skull, gör inte samma misstag som jag, och spela inte på Normal! Det är alltför lätt. Det gick alltför snabbt. Nåväl, jag har ju Achievements kvar att ta. Ska bara vila skallen lite. Sjukt kul, väldigt kort. en trea.
Mohawk Extra India Pale Ale
Asså, den är ju asgod, för att den smakar som en IPA. Men sedan kostar den också typ 37 kronor. Men den är sjukt nice. Sen är den indie också. Typ. Den smakar som The Rapture eller något annat postpunkigt och kantigt, men ändå modernt och whatever. Men inte som The Drums. Tror jag. Nu spillde jag nästan på mitt tangentbord och måste kissa, men jag ger den en fyra.
Spiderman
Nu talar vi alltså om den gamla tecknade serien som gick på lördagmorgon förr i tiden. Jag ser om den i sin helhet och har nått halvvägs (mitten av säsong två, det är fem säsonger). dSjukt bra, är det. De får inte säga "Kill" eller andra väldigt målande ord, utan tvingas använda mer luddiga koncept som "stop" och "destroy", och inga realistiska vapen förekommer (till och med i tillbakablickar till typ andra världskriget används laservapen med lila och illgröna strålar). Oneliners och ordvitsar är på topp; Peter Parker avslöjar nästan sin hemlighet bara för att han vill vara rolig. Konstant. Sedan är det sjukt spännande. Det är förstås lite tjatigt med all påhittad vetenskap och skurkar som aldrig dör, men det är fruktansvärt beroendeframkallande. Allt är sammanknutet, till viss del, så det är väldigt belönande att se det i ordning, även om de flesta avsnitt har sin egen skurk. Starkt rekommenderat! En femma!
Livet
Trots en viss avsaknad av underhållningsvärde i sig själv så gör livet ett helt okej jobb i att sysselsätta mig. När det inte handlar om att umgås med vänner i festsammanhang eller helt enkelt på caféer så tar en annan del över och man myser och ser på film och är lycklig. Och mellanrummen däremellan är av precis lagom mängd. Nog för att jag ska kunna sitta ensam och dricka en god öl och lyssna på musik eller se Spiderman eller spela Starcraft. Ibland, men bara ibland, händer grejer som är mindre glädjegivande, och jag måste ta tag i mig själv och se över vad jag prioriterar. Eller så händer bara helt oväntade saker, såsom att min katt kommer hem en morgon, efter två dygns frånvaro, helt täckt av olja. Då måste jag också ta mod till mig och försöka göra något åt situationer och hänge mig åt det i synnerhet. Men hon verkar må bättre nu. Jag är lite sugen på att göra något kreativt dock. Det var ett tag sedan. Jag skulle vilja ge livet en stark trea. Om jag hade haft råd att åka på Way Out West hade det eventuellt fått en fyra.
onsdag 4 augusti 2010
tema: ting
Eftersom jag är helt pank till jag börjar gå på studiemedel igen vandrar jag egentligen mest runt och funderar över vad jag ska köpa när jag faktiskt har pengar igen. Här kommer en lista över dessa saker jag vill köpa när jag faktiskt har pengar igen:
1. Mat
2. Någonting att dricka innan under och efter maten
3. Panda Bears senaste
4. Arcade Fires senaste
5. El Guincho - Alegranza
6. Pet Shop Boys - Bilingual på vinyl
7. Olov Viktor-marmelad
8. Roberto Bolano - Antwerp och The Romantic Dogs
9. BOY London-kläder
10. Brasseye på DVD
11. Hattar
12. En till poncho
13. Möjligtvis en till poncho
14. Skor som inte har hål i sig
15. En häst till Emma
16. Halstabletter
17. Rakblad (själva rakhyveln har jag)
19. Raklödder
20. Nya glasögon igen (sugen)
21. Ägg (så att jag kan laga en omelett om jag vill)
Kanske finns någonting mer jag ska köpa men mer än så kommer jag inte på nu.
1. Mat
2. Någonting att dricka innan under och efter maten
3. Panda Bears senaste
4. Arcade Fires senaste
5. El Guincho - Alegranza
6. Pet Shop Boys - Bilingual på vinyl
7. Olov Viktor-marmelad
8. Roberto Bolano - Antwerp och The Romantic Dogs
9. BOY London-kläder
10. Brasseye på DVD
11. Hattar
12. En till poncho
13. Möjligtvis en till poncho
14. Skor som inte har hål i sig
15. En häst till Emma
16. Halstabletter
17. Rakblad (själva rakhyveln har jag)
19. Raklödder
20. Nya glasögon igen (sugen)
21. Ägg (så att jag kan laga en omelett om jag vill)
Kanske finns någonting mer jag ska köpa men mer än så kommer jag inte på nu.
tema: aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaooooooooooooooo
Hej,
Funderade ett tag på att skriva ner hela Biblioteket i Babylon av Borges och lägga ut den här för att den är bäst och jag vill visa den för folket, istället lånade jag ut den till Nils - han betyder någonting för mig - och hur som helst har jag inte tid att skriva av noveller nu. Letar lägenhet, lyssnar på nyaste Arcade Fire-skivan som faktiskt är bra men bäst är Sprawl II (Mountains beyond Mountains) och jag har redan lyssnat sönder den :(
H
U
R
S
OMhelst ni vet ni vad?!, jag känner inte att det är särskilt stimulerande att blogga längre, men inte heller att skriva saker (andra saker). Jag vet inte varför, kanske eftersom jag är ett arbetslöst fuckup och jag kan inte längta mer till flytten, men lite konstigt känns det, men sånt ska jag inte skriva om för 420 av temakolons sammanlagda 500 inlägg handlar om just hur konstigt saker kan kännas när man är till att flytta (se skrivaralias "Nils"). Nu lyssnar jag på Animal Collectives Crack Box och vet inte riktigt varför, kanske för att jag längtar så mycket efter Panda Bears Tomboy men jag har även börjat gilla han El Guincho även fast han egentligen bara låter som Panda Bear (fast brasse). Sånt är väl roligt men inte lika roligt som att jag...
...jag vet inte, tja.
Funderade ett tag på att skriva ner hela Biblioteket i Babylon av Borges och lägga ut den här för att den är bäst och jag vill visa den för folket, istället lånade jag ut den till Nils - han betyder någonting för mig - och hur som helst har jag inte tid att skriva av noveller nu. Letar lägenhet, lyssnar på nyaste Arcade Fire-skivan som faktiskt är bra men bäst är Sprawl II (Mountains beyond Mountains) och jag har redan lyssnat sönder den :(
H
U
R
S
OMhelst ni vet ni vad?!, jag känner inte att det är särskilt stimulerande att blogga längre, men inte heller att skriva saker (andra saker). Jag vet inte varför, kanske eftersom jag är ett arbetslöst fuckup och jag kan inte längta mer till flytten, men lite konstigt känns det, men sånt ska jag inte skriva om för 420 av temakolons sammanlagda 500 inlägg handlar om just hur konstigt saker kan kännas när man är till att flytta (se skrivaralias "Nils"). Nu lyssnar jag på Animal Collectives Crack Box och vet inte riktigt varför, kanske för att jag längtar så mycket efter Panda Bears Tomboy men jag har även börjat gilla han El Guincho även fast han egentligen bara låter som Panda Bear (fast brasse). Sånt är väl roligt men inte lika roligt som att jag...
...jag vet inte, tja.
tisdag 3 augusti 2010
tema: veckans duster
Nej. Fan satan jävlar jag måste skriva lite till. har lite tid. det blir slarvigt men kul.
hade en liten dust med acnes webshop häromdagen. skulle beställa ett linne en kväll, typ torsdag. det var det sista de hade kvar av den modellen. i xs. ja, fortfarande optimistisk. jag lade linnet i den digitala varukorgen och gick mot kassan. precis när jag skulle ta fram mitt kort och länkas till någon form av betalningssida så stannar typ sidan. Det blir tomt. Jag tänker "tappade jag varan på väg till kassan? tog någon annan den?". Jag går tillbaka till förstasidan. "Varukorg tom". Attans, tänker jag och går tillbaka till linnets sida för att lägga ner det i korgen igen. "Slutsålt". Försvann linnet i mitt internetfumlande och ligger, fastnat i något i webshoppens digitala korridorer? Eller tog någon annan det? Bara ett sätt att veta! Maila kundservice! "Hej jag skulle beställa ett linne men det försvann var är det?". Pang bom dagen efter; mail. "Hej lillnils", ditt linne finns på webshoppen! Titta! Där är det!" och en länk till linnets sida. På sidan fanns ett linne kvar. i storlek xs. De försökte släta över historien. Men jag köpte linnet. kommer väl imorgon.
Och sedan hade jag en liten dust med h&m genom min katt. Ska förklara. Jag sökte efter en vit t-shirt. som man gör ibland. var på diva. fanns acne för fyrahundra. men det var mycket och jag vet inte. och cheap monday funkade inte, för den var för stor. gick till h&m. hittade en vit, v-ringad för 49. den köpte jag. utan att prova. "Det kan ju inte vara så illa...". Kom hem, og på mig den. den kliade lite och satt helt okej. som h&mtishor gör. sedan sitter jag, med den på, och typ kollar facebook, då min katt hoppar upp på min rygg! Klöser genom tishan och genom min hud! nya vita tishan blir blodig och hålig! jag får klädpanikångest och slutade upp men en av min brors h&mtröjor. och kände mig sen till festen. men det var jag nog ändå inte. slutade ändå upp med att gå hem tidigt...
pussgonatt
hade en liten dust med acnes webshop häromdagen. skulle beställa ett linne en kväll, typ torsdag. det var det sista de hade kvar av den modellen. i xs. ja, fortfarande optimistisk. jag lade linnet i den digitala varukorgen och gick mot kassan. precis när jag skulle ta fram mitt kort och länkas till någon form av betalningssida så stannar typ sidan. Det blir tomt. Jag tänker "tappade jag varan på väg till kassan? tog någon annan den?". Jag går tillbaka till förstasidan. "Varukorg tom". Attans, tänker jag och går tillbaka till linnets sida för att lägga ner det i korgen igen. "Slutsålt". Försvann linnet i mitt internetfumlande och ligger, fastnat i något i webshoppens digitala korridorer? Eller tog någon annan det? Bara ett sätt att veta! Maila kundservice! "Hej jag skulle beställa ett linne men det försvann var är det?". Pang bom dagen efter; mail. "Hej lillnils", ditt linne finns på webshoppen! Titta! Där är det!" och en länk till linnets sida. På sidan fanns ett linne kvar. i storlek xs. De försökte släta över historien. Men jag köpte linnet. kommer väl imorgon.
Och sedan hade jag en liten dust med h&m genom min katt. Ska förklara. Jag sökte efter en vit t-shirt. som man gör ibland. var på diva. fanns acne för fyrahundra. men det var mycket och jag vet inte. och cheap monday funkade inte, för den var för stor. gick till h&m. hittade en vit, v-ringad för 49. den köpte jag. utan att prova. "Det kan ju inte vara så illa...". Kom hem, og på mig den. den kliade lite och satt helt okej. som h&mtishor gör. sedan sitter jag, med den på, och typ kollar facebook, då min katt hoppar upp på min rygg! Klöser genom tishan och genom min hud! nya vita tishan blir blodig och hålig! jag får klädpanikångest och slutade upp men en av min brors h&mtröjor. och kände mig sen till festen. men det var jag nog ändå inte. slutade ändå upp med att gå hem tidigt...
pussgonatt
tema: att pitcha in
Attans, klockan är tre typ. Då hinner jag nog inte skriva något ändå. Ska ju trots allt upp och jobba. jag har spelat Starcraft 2 hela kvällen. Sjukt beroendeframkallande. Så ni kanske inte hör av mig så mycket. eller nåt.
Min bror köpte det. så nu är jag skyldig honom pengar. också. 250 kronor. för att jag måste pitcha in. för jag vill ju ha spelet.
Nu lyssnar jag på Vapnet. fint. blää måste sova. gonapp
Min bror köpte det. så nu är jag skyldig honom pengar. också. 250 kronor. för att jag måste pitcha in. för jag vill ju ha spelet.
Nu lyssnar jag på Vapnet. fint. blää måste sova. gonapp
söndag 1 augusti 2010
tema: att sopa saker under mattan
Jag ska börja sopa saker under mattan! Problem och sånt. Bokstavligt talat, inte bildligt talat. Det ska bli vad jag ger er läsare för att bli intresserade av att läsa här på temakolon. Sedan kommer jag ge en lite halvdan redogörelse angående hur bra det går att sopa dessa saker under mattan. Först ska jag bara få reda på var min batteriladdar är så att jag kan fotografera till er!
På återseende!
På återseende!
måndag 26 juli 2010
tema: inaktivitet pt. 2
Jag gör lite för mycket, och krånglar och har mig, för att kunna blogga. Vet inte vad jag ska skriva... det kommer mer... snart... har gjort massor av kul men har en massa saker jag måste fixa och en massa saker som jag måste veta. så jag har inte tankar att dela. jag blir knäpp av det dock. men jag gillar det. typ. oftast. det känns bra. Nu är jag så jäkla smutsig för att jag har varit på trästocksfestivalen som var epic. mer om det senare. det blir nice.
måndag 12 juli 2010
tema: [...]
hej dagboken
oavsett vad jag gör kommer jag att få spendera resten av mitt liv i saknad.
tjugo suger.
tack för att ni lyssnade.
/eran nils
oavsett vad jag gör kommer jag att få spendera resten av mitt liv i saknad.
tjugo suger.
tack för att ni lyssnade.
/eran nils
lördag 10 juli 2010
tema: nighthawks at the diner
Tack vare en lustig liten faux pas av den typ som får en att vilja skjuta sig i hjärtat med ett gevär spenderade jag natten mellan tisdag och onsdag som hemlös i Brighton. Felet var till största delen mitt då jag, stressad för att på tisdag morgon hinna till min intervju i kuststaden, inte kunde hitta något biljettkontor på stationen och klev på tåget i hopp om att man kunde införskaffa biljett hos valfri konduktör. Det kunde man, men det är olagligt att stiga på tåget utan giltig biljett och en straffavgift på £20 tillkom. Till historien hör att min plånbok blev stulen en vecka tidigare och att jag sedan dess, varje gång jag gått ut, bara burit med mig den kontanta summa som jag trott mig behöva tills nästa gång jag återvänder hem. Denna budget sprack i och med böterna och helt plötsligt befann jag mig i Brighton utan resurser till varken buss eller tåg hem.
Johanna lyckades låna mig en femma genom en av sina arbetskamrater, men då hon återvände till London vid halv sex på eftermiddagen fann jag mig åter ensam med en total förmögenhet som fortfarande inte nådde upp till ens de billigaste av transportmedel eller vandrarhem. Jag valde att spendera pengarna på kaffe och bröd för att kunna tillbringa några timmar på diverse nattöppna hak, men klockan fyra slängde de ut mig och mina Brightoniter till nyfunna vänner från Burger King - den sista öppna lokalen i staden. Mina nya bekanta visade sig inte alltför lojala och hoppade snabbt på en lokalbuss hem, lämnandes mig kvar att promenera längst kustremsan i ensamhet och kyla.
Morgonen infann sig smärtsamt långsamt och jag levde på hoppet om soluppgång. Detta visade sig vara förgäves, då onsdag var den första blåsiga, molniga dagen på flera veckor. Men strax efter åtta anlände Johanna för att påbörja sin arbetsdag och med sig hade hon £15 som jag fick låna till en efterlängtad tågbiljett. Om ändå mina motgångar hade kunnat sluta där.
När jag äntligen kom fram till Victoria Station, efter att ha gått runt nästan konstant sedan morgonen innan och sedan stått hela tågresan, kom nästa problem. Eftersom jag aldrig stämplat ut mig från tågstationen innan jag lämnade London hade alla pengar dragits från mitt Oyster Card och det verkade som att jag skulle behöva gå hem. För er som inte vet är sträckan mellan Victoria och vårt hem på Isle of Dogs - uppskattningsvis - hela jävla London. Desperata tider, desperata åtgärder. Jag lämnade in kortet på närmaste Tunnelbanestation, fick tillbaka depositionen på £3 och köpte biljett till en buss som gick långt ifrån hela vägen, men åtminstone en bra bit. Sedan gick jag hem, såg Slumdog Millionare och sov i ungefär 24 timmar.
Men - jag fick jobbet. Så världen är inte helt och hållet en dystopi styrd av fascistiska institutioner och sadistiska demoner. Bara nästan.
Johanna lyckades låna mig en femma genom en av sina arbetskamrater, men då hon återvände till London vid halv sex på eftermiddagen fann jag mig åter ensam med en total förmögenhet som fortfarande inte nådde upp till ens de billigaste av transportmedel eller vandrarhem. Jag valde att spendera pengarna på kaffe och bröd för att kunna tillbringa några timmar på diverse nattöppna hak, men klockan fyra slängde de ut mig och mina Brightoniter till nyfunna vänner från Burger King - den sista öppna lokalen i staden. Mina nya bekanta visade sig inte alltför lojala och hoppade snabbt på en lokalbuss hem, lämnandes mig kvar att promenera längst kustremsan i ensamhet och kyla.
Morgonen infann sig smärtsamt långsamt och jag levde på hoppet om soluppgång. Detta visade sig vara förgäves, då onsdag var den första blåsiga, molniga dagen på flera veckor. Men strax efter åtta anlände Johanna för att påbörja sin arbetsdag och med sig hade hon £15 som jag fick låna till en efterlängtad tågbiljett. Om ändå mina motgångar hade kunnat sluta där.
När jag äntligen kom fram till Victoria Station, efter att ha gått runt nästan konstant sedan morgonen innan och sedan stått hela tågresan, kom nästa problem. Eftersom jag aldrig stämplat ut mig från tågstationen innan jag lämnade London hade alla pengar dragits från mitt Oyster Card och det verkade som att jag skulle behöva gå hem. För er som inte vet är sträckan mellan Victoria och vårt hem på Isle of Dogs - uppskattningsvis - hela jävla London. Desperata tider, desperata åtgärder. Jag lämnade in kortet på närmaste Tunnelbanestation, fick tillbaka depositionen på £3 och köpte biljett till en buss som gick långt ifrån hela vägen, men åtminstone en bra bit. Sedan gick jag hem, såg Slumdog Millionare och sov i ungefär 24 timmar.
Men - jag fick jobbet. Så världen är inte helt och hållet en dystopi styrd av fascistiska institutioner och sadistiska demoner. Bara nästan.
tisdag 6 juli 2010
tema: sent svar till Henrik
(inlägg)
Henrik skrev:
Jag kommer igåg dikten ifrån hybris! Tror inte att jag förstår den, men den är ändå briljant på något originellt vis. Några av formuleringarna är verkligen klockrena, de bara fastnar i huvudet.
Hej, Henrik! Kul att du gillar min dikt! Dessvärre fattar jag inte den heller, jag var inte vid mina sinnens fulla bruk vid det laget (typ full eller något, kanske hungrig). Du verkar som en hyvens person, jag hoppas att vi kommer igång med att uppmärksamma varandra lite oftare på Internet. Ta hand om dig, och hoppas att du blir omhändertagen!
Med vänliga hälsningar
Johannes
Henrik skrev:
Jag kommer igåg dikten ifrån hybris! Tror inte att jag förstår den, men den är ändå briljant på något originellt vis. Några av formuleringarna är verkligen klockrena, de bara fastnar i huvudet.
Hej, Henrik! Kul att du gillar min dikt! Dessvärre fattar jag inte den heller, jag var inte vid mina sinnens fulla bruk vid det laget (typ full eller något, kanske hungrig). Du verkar som en hyvens person, jag hoppas att vi kommer igång med att uppmärksamma varandra lite oftare på Internet. Ta hand om dig, och hoppas att du blir omhändertagen!
Med vänliga hälsningar
Johannes
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
tema: besökare
